På söndagskvällen hölls den första av två tv-debatter inför andra omgången av presidentvalet som hålls söndagen den 24 maj. Debatten mellan den sittande presidenten Bronisław Komorowski och PiS-kandidaten Andrzej Duda sändes av den polska statstelevisionen och kan bli avgörande för vem som blir Polens näste president.

Kommentar
Dorota Tubielewicz Mattsson

Debatten som varade i 80 minuter bestod av fem delar: journalisternas frågor om utrikes- och säkerhetspolitiken, frågor om den sociala politiken, frågor om statsskicket, kandidaternas frågor till varandra och slutligen deras ”slutpläderingar”.

Det blev en jämn match. Båda kandidaterna hade svagare och starkare ögonblick. Komorowskis tidigare gnällighet och trötthet var som bortblåsta – han var energisk, lugn och dynamisk. Han var mer naturlig än Duda som verkade gjord av plast. Naturligheten gör förstås att kandidaten framstår som mera trovärdig. Duda var väl påläst men allt han sade verkade inlärt och inövat på förhand. Till slut kändes hans ord som en lång rad inövade högerplattityder – sådana som alltid går hem i vissa kretsar medan i andra minskar hans trovärdighet.

Jag är en fri och självständig människa; jag har inte ordförande Kaczynski som står över mig, sa Komorowski och framstod som en människa av kött och blod och inte en partimarionett.

Båda kandidaterna hade däremot en tendens att avbryta varandra, vilket naturligtvis inte gjorde något gott intryck.

Duda hade onekligen en lättare uppgift än Komorowski, som hela tiden fick stå till svars för regeringspartiet POs (Medborgarplattformen) åtta år vid makten. Det var enkelt för Duda att lägga ansvaret för regeringens misslyckanden på presidenten. Komorowski svarade på sin motståndares frågor rakt och konkret, medan Duda försökte undvika att ge direkta svar och gick ofta till hårda och demagogiska anfall mot sin motkandidat.

Komorowski kände sig uppenbart säkrare när han svarade på frågor om Polens utrikespolitik. Här hade, intressant nog, de två kandidaterna i det närmaste likadana åsikter men nu var Komorowski i sitt esse.

De sociala frågorna var Duda något bättre på, främst beroende på att han inte behöver ta ansvar för vad regeringen gjort.

I sina summeringar i debattens slutskede använde båda kandidaterna skrämselpropaganda som sitt främsta retoriska knep. Och det är tveksamt om det fortfarande går hem hos väljarna.

Förvånande nog vände sig Komorowski tydligt till de av PO:s väljare som valde att stanna hemma i första valomgången. De unga och arga väljare som lade sin röst på Paweł Kukiz fick inte så mycket plats i hans framträdande. Den unga väljarkretsen kan därmed känna sig lite negligerad, och de unga väljarna alltid är viktiga i valsammanhang.

Duda däremot valde att flörta med väljare på högerkanten (Kukiz och Korwin-Mikkes väljare). Han hänvisade vid flera tillfällen till högerns stående repertoar: kyrkan och Johannes Paulus II, Polens kristna värderingar, försvar av det polska historiska arvet m.m.

Sammanfattningsvis blev det onödigt mycket käbbel och aggressiva ordväxlingar som sannolikt inte kommer att övertyga de fortfarande osäkra väljarna.

Båda kandidaterna var emellertid nöjda med sina insatser och kände sig som debattens vinnare. Vad väljarna tyckte lär vi få veta under måndagen då den första väljarbarometern publiceras.

Dorota Tubielewicz Mattsson