PiS-ledaren Jarosław Kaczyński höll ett brandtal mot medborgarrörelsen KOD. Foto: Piotr Drabik, wikipedia.

KOD föraktar Polen och vill göra landet till en utländsk koloni. Det sade Jarosław Kaczyński, ordförande i regeringspartiet PiS (Lag och Rättvisa), i ett mycket emotionellt tal som riktade sig mot de politiska motståndarna och framför allt mot proteströrelsen Kommittén för Demokratins Försvar (KOD).

Några smakprov kommer här:

Kommentar
Dorota Tubielewicz Mattsson

De som idag kämpar mot oss tar på sig kamouflagefärger, de låtsas vara vit-röda. Varför säger jag ”låtsas”? För det är ju samma personer som sa att Polen är en anakronism. Det är samma personer som förkastade allt som är heligt i vår kultur. Det är de som nu organiserar sig, det är de som bygger upp KOD. De avvisar Polen, de vill vara något annat än polacker, sade Kaczyński.

Oppositionen bekämpar PiS stora framtidsprojekt, hävdade han och pekade i enlighet med alla retorikens regler ut de skyldiga: Det är samma människor som gick till ryska ambassaden för att klaga på polackerna, på PiS. Det är samma människor som som vägrade att erkänna att massmorden i Katyń och på andra platser är ett folkmord. Det är samma människor som hängav sig åt den så kallade skammens pedagogik och försökte intala polackerna att de är skyldiga till allt som inträffat i vår del av Europa under senaste århundradet. Det är samma människor som inskränkte på historielektionerna för att unga polacker inte ska känna till Polens historia. Det är samma människor som skrattade ut allt vi sa om polackernas enighet och patriotism!

Det är samma människor som bröt mot alla anständighetens regler efter Smolensk och presidentens död, som skymfade de omkomna, fortsatte Kaczyński. Det är de som idag organiserar sig, det är de som startar KOD. Idag går de under den vit-röda flaggan och det är ett stort bedrägeri. De föraktar Polen, de vill vara något annat. De säger ofta att de vill vara européer, som om det fanns européer utan någon nationell tillhörighet. Polacker är européer, var och en av oss är en europé eftersom han är polack. Men de uppfattar det på ett annat sätt, de avvisar Polen.

Efter att sålunda ha identifierat sina egna och PiS fiender gick han över till anklagelser. Enligt Kaczyński har hans fiender mörka, dolda intressen: bakom denna breda koalition står makter som vill hålla Polen nere så att landet kan tjäna andra, så att polacker arbetar åt andra, så att Polen blir ett slags koloni.

Men PiS kommer naturligtvis aldrig att tillåta att Polen blir en koloni. Jag upprepar det ännu en gång, sa Kaczyński, och jag skulle vilja att detta hörs av diverse institutioner, även utländska, som finns här i Warszawa. Under vårt styre kommer Polen aldrig att gå med på det. Vi går inte med på att polacker förödmjukas. Vi löser själva våra polska konflikter. Vi kan och vi vill göra det – utan främmande inblandning. Och ingen har rätt att hänvisa till någon vänskap.

Enligt Kaczyński var det i det forna Sovjet som man åberopade sig på ”vänskapslagen” för att tvinga fram beslut som var ogynnsamma för Polen.

Men PiS kommer inte att backa på den punkten! PiS vill förändra Polen, PiS vill verkligen att polackerna ska känna som européer, men det ska vi göra på våra egna villkor.

Ur retorisk synvinkel var det onekligen ett lyckat tal, det belönades också med applåder från samlade PiS-sympatisörer. Men talet var också skrämmande i sin hotfullhet, sitt hat och sitt manipulerande. Allt gick till enligt alla propagandans regler.

Intressant var även den emotionella laddningen. Kaczyński måste verkligen känna sig hotad av medborgarrörelsen KOD. Han hade antagligen inte räknat med ett så massivt folkligt motstånd. Därför måste KOD och dess verksamhet ses som en stor framgång.

Men samtidigt ger det PiS en anledning att fortsätta den hatiska propagandakampanjen. Kaczyński jonglerar med ord som skapar ännu mer hat, lögnaktiga ord som kränker och delar det polska folket. Det är ord som skrämmer, för man inser hur mycket hat de döljer och vilken bild Kaczynski har av världen och Polen. Man ryser när man tänker på möjliga konsekvenser av detta.

Dorota Tubielewicz Mattsson