Sigge Fedyk, Bulletinens Wroclawkorrespondent, har läst Enkel biljett till Polen av Kjell Albin Abrahamson och är förtjust. Förtjust över de träffsäkra formuleringarna, förtjust över det faktum att Abrahamson tycker om och förstår polackerna. Abrahamson har ingen Polenallergi!

Av Sigge Fedyk

Det är oerhört intressant att läsa eller höra om vad utlänningar tycker om vårt land. Kjell Albin Abrahamson, svensk journalist, ser på Polen med svenska glasögon.
Hans jämförelser är utan jämförelse, han berikar språket och leker med ord. Han blev min guru redan när boken Polen – diamant i aska (Fisher&Co) kom 1997. Det känns när man läser hans bok att han är en person som tycker om Polen, han har ingen ”Polenallergi”.

Kjell Albin Abrahamson har med korta undantag bott i Polen sedan 1967. Under den tiden har landet, som han skriver, förvandlats från att vara en Orwellsk Djurfarm till en Tiger. Svart har blivit vitt. De som under kommunisttiden gjorde affärer kallades svartabörshajar – idag är de duktigt affärsfolk.

Det kan vara svårt för svenskar att förstå den polska mentaliteten. Landet fanns överhuvudtaget inte mellan 1795 och 1918, och kommunistisk hjärntvätt och planekonomi har gjort sitt. Kjell Albin Abrahamson kan vara kritisk mot oss, men han är det på ett trevligt sätt. Han vågar också skratta åt sig själv. Han påpekar att resenären förändras under utlandsresan, när man reser börjar man förstå – eller som Goethe skriver: ”Wer das Dichten will verstehen muss ins Land der Dichtung gehen” (Den som vill förstå dikten måste besöka det land där dikten skrevs).

Bulletinens korre Sigge Fedyk.

Kjell Albin är kritisk mot sina egna landsmän också – Sverige är inte längre något Sörgården, skriver han i sin senaste (men förhoppningsvis inte sista) bok Enkel biljett till Polen. Den gula ledartröjan har bleknat i tvätten.

– Polacker är ett digitalt folk, anser Abrahamson. De säger ja eller nej. De älskar eller hatar. Det är svart eller vitt. I Polen finns ingen plats för ett ”njaaa”.
Fast förra året fick jag plötsligt digitalfeber och köpte en digitalkamera. Jag brukar älska mina leksaker, men redan efter ett par veckor hade kärleken till kameran slocknat. Däremot älskar jag fortfarande min analoga fru.

Sigge Fedyk är svensktalande guide i Polen.
Fler artiklar av Sigge Fedyk >>