Förre inrikesministern Czesław Kiszczak har avlidit, 90 år gammal.
Foto: wikipedia.

Czesław Kiszczak hette den ökände general som i början av 1980-talet, under krigstillståndets svåra tid, var chef för säkerhetspolisen och övervakade trakasserierna mot såväl Solidaritet som mot katolska kyrkan. På torsdagen avled han 90 år gammal. Det blir dock ingen statsbegravning.

Kiszczak blev kommunist i sin ungdom och gick med i partiet redan 1945. Han utbildade sig vid en partiskola, hamnade i det militära för att sedan arbeta för den militära underrättelsetjänsten. På 1950-talet, under Stalintiden, organiserade han utrensningar i den polska armén och pekade ut dem som inte var rättrogna.

Under 1960- och 70-talen gjorde han militär karriär. 1972 blev han chef för den militära underrättelsetjänsten och några år senare biträdande chef för generalstaben.

Som nära vän till general Wojciech Jaruzelski kunde han räkna med hjälp i sin karriär. I gengäld förblev han ovillkorligt lojal mot Jaruzelski i alla hans förehavanden.

I mars 1981 blev Kiszczak Jaruzelskis inrikesminister och ansvarig för säkerhetstjänsten och därmed för de repressalier och mord som hans departement stod för. Kiszczak var dessutom en av arkitekterna bakom krigstillståndet som infördes i Polen den 13 december 1981. I praktiken var det han som införde och genomförde detta krig mot det polska folket. Kiszczak var en av medlemmarna av WRON (Militära Rådet för Nationens Bevarande), det organ som tog över makten i landet.

Efter kommunismens fall år 1989 försökte han tona ner sin roll och sitt ansvar. På Kiszczaks förslag utlystes 1986 en amnesti för de flesta oppositionella som då satt fängslade. Det var också han som kom med förslaget att släppa in 161 oppositionella i parlamentet, utlysa fria val till senaten och genomföra politiska och ekonomiska reformer. Följaktligen deltog han i Rundabordssamtalen på regeringens sida.

Kiszczak, som ju var symbolen för det kommunistiska förtrycket, blev plötsligt en varm anhängare av reformer och försoning med oppositionen.

Strax efter det första fria valet, den 4 juni 1989, blev han inrikesminister i den första demokratiska regeringen i Polen. Han var relativt lojal mot den nya makten, men samtidigt såg han till att säkerhetspolisens arkiv systematiskt förstördes för att det inte skulle finnas några spår av dess verksamhet.

Ända sedan början av 1990-talet har flera rättsprocesser pågått mot Kiszczak. Det har bland annat handlat om polisens massaker på de strejkande arbetarna i Wujekgruvan 1981, om operationen Hiacynt som syftade till att trakassera homosexuella och skrämma dem till samarbete, om den 18-årige Grzegorz Przemyk som blivit misshandlad till döds av polisen, om polisens specialstyrka ZOMO som av Kiszczak fick tillstånd att använda skarpt vapen mot demonstranter, om deltagande i en olaglig militär organisation (WRON) och mycket mer.

Kiszczak har alltid försvarat sig med att han verkade för Polens bästa och att det han gjorde var nödvändigt.

Dorota Tubielewicz Mattsson