Under onsdagen besökte president Bronisław Komorowski det tyska Bundestag där han höll ett tal till åminnelse av andra världskrigets utbrott. En inbjudan till Bundestag är en stor utmärkelse som blivit få politiker förunnad. Den äran har bara två polska fått före Komorowski: motståndsmannen från andra världskriget och förre utrikesministern Władysław Bartoszewski 1995 och Bronisław Geremek, den polska demokratins fader, 2002.

Dorota Tubielewicz Mattsson

Komorowski framhöll att den polsk-tyska försoningen är en av garantierna för samarbetet i hela Europa.

Polacker och tyskar har inte slösat bort den historiska konjunkturen. De sista 25 åren är en historia av det gemensamma, polsk-tyska byggandet av det förenade Europa, sa Komorowski. Han påminde om det tal som Władysław Bartoszewski höll år 1995 då han var Polen utrikesminister. Bartoszewski framhöll då att det var de polskt-tyska relationerna som skulle avgöra om det delade Europa skulle återförenas igen.

Komorowski underströk att behovet av en europeisk integration var reaktionen på andra världskrigets fasor. Det var bara en generation som skilde första och andra världskrigen åt. Men det är anmärkningsvärt att två generationer som så hårt drabbats av krigen drog helt olika slutsatser av sina erfarenheter. Efter första världskriget stärktes i Europa de nationella egoismerna och revisionismen. Viljan att hämnas krigets utgång blev stark. Detta ledde till spridningen av vänster- och högerextremismen och bidrog till utformningen av totalitära system. Det krävdes ett andra världskrig för att Europa skulle börja blicka mot det som förenar och inte det som skiljer de europeiska staterna, mot integrationen och demokratin, sa president Komorowski.

De nuvarande polsk-tyska relationerna kallade Komorowski för ”försoningens mirakel” och ”det kopernikanska genombrottet i historien”. Det är en verklighet där unga polacker och tyskar för första gången på 200 år kan läsa och arbeta tillsammans, sa han.

Huvudvikten i hans tal låg emellertid på Ukrainakrisen och de rysk-europeiska relationerna. Tiden för den fredliga samexistensen efter det kalla kriget är slut. Vi måste ta itu med utmaningar som allt oftare tar formen av militär aggression, framhöll Komorowski.

Inför våra ögon återföds en nationalistisk ideologi som under humanismens täckmantel bryter mot de mänskliga och nationella rättigheterna. Den läxan borde vi ha lärt oss redan på 1930-talet.

Komorowski uppmanade de europeiska ledarna till en mer aktiv hållning gentemot den ryska politiken. Överseende med övervåld dömer Europa till potentiellt nederlag, sa han.

Den polske presidenten uppmanade också till aktiv och mångsidig hjälp till Ukraina i dess konflikt med Ryssland.

Europa behöver en debatt om gemensamma etiska och moraliska värderingar, eftersom den europeiska integrationen blir såväl djupare och effektivare om den vilar på en stabil värdegrund, underströk han.

Bundestags ordförande Norbert Lammert medgav i sitt tal att Polen var andra världskrigets första offer och fick lida betydligt längre än något annat land.

Därför framstår det som ett mirakel att polacker och tyskar nu inte är bara grannar som tolererar varandra utan också vänner som tycker om varandra, sa Lemmert.

Komorowskis tal i tyska Bundestag var viktigt och har en stor chans att gå till historien. Den polske presidenten framstod som en Europas förespråkare och inte, som så många gånger förr i de polsk-tyska relationerna, som någon som kräver upprättelse för gamla brott. Han slog an en ny ton: istället för att koncentrera sig på vad dagens tyskars mor- och farföräldrar gjorde sig skyldiga till, la han tonvikten på det ansvar för Europa som vilar på Tyskland idag. Det blev en historielektion men utan pekfingrar och anklagelser. Komorowski framträdde i Bundestag som president för en av Tysklands viktigaste samtalspartners. I Tyskland är ingen som längre ifrågasätter Polens nyckelroll i Europa längre. Tiderna har sannerligen förändrats!

Dorota Tubielewicz Mattsson