När det nyvalda parlamentet öppnades på torsdagen höll den tillförordnade talmannen Kornel Morawiecki ett högstämt inledningstal. Han påminde om polackernas stolta historia och framhöll hur de samlade politikerna nu har ansvaret att styra landet så att dagens skurkaktighet, laglöshet och förtvivlan med solidaritet mellan människor och nationer.

Kornel Morawiecki.
Foto: Konrad Wereszczyński.

”Jag bär Dig, Polen, som en fackla, som en flamma, och vart jag kommer att bära Dig – det vet jag inte”. Orden är ett citat från en okänd författare från motståndsrörelsen. Efter 1980-talet har vi burit Polen fram till våra dagar. Herr President, Höga kammaren (Sejmen), bästa landsmän, vi bär Dig, Polen, som en fackla, som en flamma, vart kommer vi att bära Dig i framtiden?

Vi polacker är ett framstående och stolt folk. Vi har ett enastående förflutet, vi är en nation som sträcker sig från generationer före oss till generationer som kommer efter oss. Vi är en liten del av historien, vi har vuxit fram ur den kristna, europeiska andan, ur vårt språk och vår kultur, ur vår förkärlek för friheten och ur arbetet och kampen för självständigheten och ur Solidaritetstanken.

Det är vi, de folkvalda, som har äran att representera medborgarna. De medborgare som röstat fram de politiska grupper som nu sitter i parlamentet, de medborgare vars röster inte tagits i beaktande, liksom de som inte gått till val. Vi är förpliktade att tala med gemensam röst. Medan vi polemiserar med varandra är vi förpliktade att komma fram till en konsensus, att tjäna Polen och alla medborgarna. Det är vårt stora ansvar och vår utmaning. Kommer den lag som stiftas under parlamentets nuvarande period att hjälpa Polen? Kan den förbättra medborgarnas liv? Kan man befria de fattiga från fattigdom? Kan man förse de ambitiösa, arbetsamma och duktiga med framtidsutsikter? Kan man återge Solidaritetshjältarna den respekt de förtjänar? Till vardags ser vi laglöshet, skurkaktighet och förtvivlan. De som bestämmer är de som har makt och pengar. Folket har behov av medbestämmande, av att få uttrycka sin åsikt och att få bestämma över sig själva och landet. Sådana är våra mål, sådana kommer våra gärningar att bli.

Det var här, i denna talarstol, som den dramatiska frågan ställdes för många år sedan: ”Vems är Polen?” Men det finns en fråga till som är än viktigare: ”Vem tillhör Polen?”. Vi lever inte bara för oss själva. Vi lever och dör för andra. Polen ska växa och utvecklas, inte bara för polackerna. Våra grannar behöver oss, världen behöver oss. Vi bör förena Europas västra med dess östra delar.

Tillsammans är vi viktigare än var och en för sig. Över oss vakar sådana värden som godhet och sanning, frihet och rättvisa. Dessa värden skapar en känsla av mening med våra individuella liv och vårt nationella fortbestånd. Denna mening sammanfaller med den ofattbara gudomen. Det var inte bara en gång som polacker kom till nytta för andra samtidigt som de var till nytta för sig själva. Så var det år 1920, så var det under andra världskriget, under de många strider och myckna lidande som vår nation fick uthärda, så var det i Solidaritetsrevolten. Vi har sannerligen varit till nytta för Europa, vi har bidragit till att besegra totalitära system. Vi har haft vår del i utformningen av Europas nya karta. Med efter Runda bordssamtalen fattades oss mod, fantasi och originalitet.

Jag har en dröm om att vi i detta parlament med hela samhället som deltagare, föreslår Polen och Europa en ny, storslagen författning, som ska hålla måttet under 2000-talet. En författning som inte bara talar om lagar, skyldigheter och frihet utan en författning med högre mening. Vi kommer att tala om i den om ömsesidig solidaritet mellan rika och fattiga, mellan unga och gamla, mellan friska och sjuka, mellan företagare och arbetstagare, mellan polacker i landet och polacker utomlands. Vi kommer att tala om solidaritet mellan människor och nationer. I den nya författningen vill vi tala om en ny maktuppdelning som ska vara ett komplement till den nuvarande traditionella uppdelningen. Vi vill tala om den nu så nödvändiga åtskillnaden mellan den politiska makten, den ekonomiska makten och mediernas makt. För många år sedan kunde vi inte acceptera kommunismens politiska dominans över näringslivet och medierna. Idag kan vi inte acceptera att pengarna bestämmer över politiken och sanningen.

Kan vi, likt våra förfäder, ge oss själva och världen ett projekt värdigt 3 maj-konstitutionen? Det är vad jag önskar er, ärade parlamentariker och alla mina landsmän. Led oss, Polen!

Talet finns i sin helhet tidningen Fakty >>

Översättning: Dorota Tubielewicz Mattsson och Lukas Blentesson