
Maryla Rodowicz. Foto: wikipedia.
Den polska popmusikens drottning Maryla Rodowicz har stått på scenen i 50 år. Jubileet skulle firas med en konsert på den årliga musikfestivalen i Opole i juni, som arrangeras av statliga TVP.
Men så visade det sig att flera av de artister som sångerskan bjudit in står på TVPs lista över artister som av politiska skäl inte är välkomna i den statliga televisionen.
Rodowicz gick då upp till TVP-chefen Jacek Kurski för att fråga varför, och inför rullande kamera försäkrade han att det inte finns någon censur på TVP.
Med en stor bukett blommor i famnen förklarade sångerskan sig nöjd med svaret.
Jag kom hit för att personligen fråga om det finns någon svart lista eller censur inom den statliga televisionen. Det gör det inte, fastslog hon.
De utpekade artisterna meddelar att de inte kommer att delta i Opolefestivalen även om TVP-chefen skulle ändra sig.
Vad gör Rodowicz i den situationen? Efter att ha vägt för och emot, bestämmer hon sig för att uppträda ändå.
Politiker försvinner, musiken består, skriver hon på sin FB-sida. Jag debuterade i Opole för 50 år sedan och ska fira mitt jubileum i Opole. Låt dem inte splittras! Leve musiken!
Nåja. Polackerna är redan delade. Lika delade idag som under krigstillståndet i början på 1980-talet, då Rodowicz var en av de få artister som inte bojkottade den regimtrogna televisionen. Hon hade tidigt gjort sig känd för att gärna umgås med den kommunistiska regimens högsta pampar – Cyrankiewicz och Moczar, Jaruzelski. Hon dolde inte heller sin förtjusning för uniformerade män, och bara några månader efter decemberkravallerna i Gdynia 1970 där fyrtiotvå personer sköts ihjäl av kommunistregimens militärpolis, uppträdde sångerskan på general Jaruzelskis inbjudan i samband med militära manövrar. Under sina bästa år reste Rodowicz runt i de socialistiska länderna, inklusive Kuba och Fidel Castro som bjöd på kalas efter konserten. Efter kommunismens fall i det fria Polen skydde hon inte heller makten. Oberoende om det var vänster eller höger som för tillfället styrde landet – hon var alltid där, firad och lika förtjust i makten.
Jag har en märklig svaghet för makten, skriver hon i en av sina självbiografier. Men denna ”märkliga svaghet” är orsaken till att hon nu firar sitt 50-årsjubileum. För det var makten som alltid garanterade fullsatta konsertsalar och det var makten som gjorde att hennes skivor pressades i stora upplagor. Det var tack vare makten i dess olika skepnader – först den totalitära och sedan den demokratiska – som hon kunnat bygga sin karriär. Det har hon gjort med charm, talang och professionalism.
Rodowicz konsert är inte det enda kulturevenemanget som åtföljs av en stämning av politisk skandal. Flera polska teatrar dras numera med av makthavarna tillsatta ledare som ersätter kända och internationellt erkända regissörer och duktiga och kompetenta ledare. Så är fallet med Teatr Stary (Gamla Teatern) i Kraków där den berömda regissören och teaterledaren Jan Klata ersattes av en viss Jan Mikos. Klata anklagas för att ägna sig åt experiment och politisk teater som inte uppfyller makthavarnas förväntningar. Han har gjort Teatr Stary till ett näste för vänsteravantgardet.
Likaså Teatr Polski (Polska Teatern) i Wrocław. I månader har kampen mot den av PiS tillsatta teaterchefen pågått men han sitter kvar, trots strejker och protester. Opera Kameralna (Kammaroperan) i Warszawa genomgår utrensningar av politiskt och kulturellt oliktänkande, utrensningar som fått operan på fall. Samma öde går flera kulturinstitutioner över hela Polen till mötes.
Maryla Rodowicz låtar har ramat in många polackers ungdom och blivit riktiga evergreens. Klatas teaterföreställningar har kanske chockat men också väckt eftertanke och stått för nyskapande inom den polska teatern. Och Kammaroperan i Warszawa har under årtionden bjudit på musikupplevelser utan motstycke.
Politiken har alltid velat påverka kulturen och politiker har för länge sedan insett vilken makt och styrka som finns där. Men konstnärernas och artisternas uppgift är att stå emot påverkan från makthavarnas ideologiska påtryckningar. Den polska kulturen visar att landets konstnärer ofta varit mycket duktiga på det – därav kommer den polska kulturens styrka.
Det är trevligt att Maryla Rodowicz nu har bestämt sig för att ansluta sig till denna skara.
Dorota Tubielewicz Mattsson