Kulturpalatset fyller 60 i år.
Foto: G. Lindberg.
Symboliskt, hatat och utskrattat – Kulturpalatset i Warszawa har i sex decennier påmint polackerna om den sovjetiska ”vänskapen”. Länge den högsta byggnaden i Polens huvudstad står det i själva hjärtat av Warszawa vid Plac Defilad*.
Palatset som var ”det sovjetiska folkets gåva till det polska folket”, byggdes 1952-1955 enligt den sovjetiske arkitekten Lev Rudnevs ritningar. Det var Stalin som kom med iden att bygga ett palats i Warszawa för att påminna polackerna om den sovjetiska dominansen (då hette det vänskapen). Byggnaden inspirerades av de sovjetiska förebilderna. Rent arkitektoniskt är det en blandning av den socialistiska realismen och den polska historismen.
Efter Stalins död i mars 1953 beslutades att palatset skulle bära diktatorns namn. Dessutom skulle ett monument över honom stå på den jättelika platsen utanför. Tävlingen gav inga tillfredsställande resultat – samtliga projekt väckte makthavarnas avsmak. Det blev aldrig något Stalinmonument.
Fasaden, som byggdes av sandsten från Ural, var från början mycket ljus men blev snart betydligt gråare. Detaljerna tillverkades i sandsten, granit och kalksten.
Kulturpalatset är själva sinnesbilden av Polens kommunistiska förflutna. Därför väcker det fortfarande ofta blandade känslor. Många ser det som en symbol för den djupaste och mörkaste stalinismen och för det sovjetiska förtrycket. Man har diskuterat att täcka över det, skapa ett kommunismens museum i palatset eller även rasera det. Särskilt de yngre som har haft turen att inte ha den kommunistiska referensramen, anser att byggnaden nu är en del av stadens landskap och att numera fyller det många viktiga funktioner.
År 2007 lades Kulturpalatset till i registret över polska minnesmärken, vilket fick en rad kulturpersonligheter att skriva ett protestbrev till presidenten. I brevet stod det bland annat att Kulturpalatset inte bara är ett ”minnesmärke” utan också symbolen för Polens förnedring och ett uttryck för det sovjetiska imperiets förakt för det ockuperade Polen.
Protester kom också från Polska akademins experter på arkitektur och Polska historikers förbund från Jagiellonska universitetet. Beslutet borde i själva verket ha debatterats i parlamentet.
Det fanns emellertid historiker och arkitekter som ansåg att oavsett om vi vill det eller ej så tillhör Kulturpalatset Warszawas ikonografi.
Som symbol för en svunnen (får vi hoppas) epok bör Palatset skyddas och vårdas som ett unikt konstverk, även om det väcker associationer till den sovjetiska ockupationen och förtrycket, menade de.
Kulturpalatset är onekligen av stort värde för dem som vill studera den socialistiska realismen i arkitekturen och konsten. Förutom MDM-området** är palatset det enda i sin helhet i Polen bevarade exemplet på denna konstriktning. Det har inspirerat mången polsk författare och filmare, och i Tadeusz Konwickis Mala apokalipsa (Lilla apokalypsen) utgör Kulturpalatset ett viktigt element i handlingen. Filmen Ekstradycja utspelar sig delvis i Palatsets källarlokaler. I komedin Rozmowy kontrolowane (Kontrollerade samtal) lyckas man med att ”förstöra” Palatset – när huvudpersonen gräver sig fram ur ruinerna kommenterar han detta faktum kort och koncist: ”Det kan man bygga upp igen”. Den japanske regissören Mamoru Oshi låter Kulturpalatset var med i sin animerade film Sky Crowlers.
Det är också värt att uppmärksamma att det är tack vare Kulturpalatset som det numera är möjligt att bygga tunnelbana och spektakulära skyskrapor i Warszawas centrum. I samband med att Kulturpalatset byggdes på 1950-talet upptäckte man att Warszawa har en minst sagt komplicerad geologisk grund. Man har därför lagt en flera hundra kvadratmeter stort betongplatta under och kring palatset som idag underlättar alla nybyggen i centrala staden.
Dorota Tubielewicz Mattsson
* Plac Defilad är en av de största torgen i Warszawa och anlades i samband med byggandet av Kulturpalatset år 1955. På sin tid var det Europas största torg. I mitten fanns en tribun, smyckad med en örn, där de kommunistiska makthavarna brukade stå för att ta emot de defilerande massorna i samband med till exempel 1 maj.
** MDM – Marszalkowska Dzielnica Mieszkaniowa är en stadsdel i Warszawa som byggdes av kommunistregimen för arbetarklassen i den socialistiska realismens anda 1951-1952. Stadsdelen omfattar flera viktiga gator i centrala Warszawa. Före andra världskriget bodde den välbärgade högborgerligheten där.
