Idag firas den Internationella kvinnodagen. Kvinnodagen har en lång tradition i Polen där den under kommunisttiden firades med många vackra och tomma ord och en symbolisk nejlika. Sen återgick allt till det vanliga.

Krönika
Dorota Tubielewicz Mattsson

Idag har vi en annan tid och ett annat Polen. Och en ny regering som driver en kvinnofientlig politik. För när man betraktar regeringspartiet PiS (Lag och Rättvisa) beslut i viktiga kvinnofrågor ryser man. Polen har en av världens strängaste abortlagar och under PiS-regeringen kan man vänta sig ytterligare inskränkningar i dem. Lagen om våld i hemmet har starkt kritiserats av PiS som hävdar att den strider mot den ”polska traditionen” och är ”kvinnofientlig”. Den beryktade ”samvetsklausulen” gör att kvinnor får sämre tillgång till prenatala undersökningar för att inte tala om abort. IVF- behandling avskaffas och kvinnor som tar hjälp av denna metod stigmatiseras (deras barn också). Sexualundervisningen i skolorna kritiseras och stympas. Den utlovade sänkningen av pensionsåldern kommer att bidra till det ökande talet kvinnliga pensionärer som lever på svältgränsen. Regeringen har infört det beryktade 500+ som innebär att man får 500 złoty per barn och månad från och med det andra barnet. I praktiken innebär det att kvinnor ska köpas för att föda barn, vilket naturligtvis inte kommer att ge det önskade resultatet.

Regeringens ”goda förändring” tycks vara en av det moderna Polens största politiska mystifikation. PiS reformer drabbar naturligtvis hela samhället, såväl män som kvinnor, men i det långa loppet är det kvinnorna som kommer att dra det kortaste strået.

Kvinnokongressen har idag publicerat sin rapport Kvinnors rättigheter och de medborgerliga rättigheterna under PiS-regeringen. I rapporten fastslås att regeringen öppet avfärdar allt som har med jämlikhet att göra. Man kopplar felaktigt ihop begreppet jämlikhet med den kommunistiska ideologin. Det är dock inte enda problemet – de nuvarande makthavarna styrs av den religiösa övertygelsen om samhällets hierarkiska struktur. Man vill alltså återinföra den ”eviga ordningen” där människor är underordnade Gud och kvinnor är underordnade män.

Mycket tyder på att PiS faktiskt vill återskapa denna hierarkiska ordning. I bakgrunden finns det – påpekas det i rapporten – ekonomiska orsaker (fler arbetsplatser till män, kvinnans ekonomiska beroende av mannen, drastiskt sänkta sociala utgifter etc.).

PiS har länge öppet förespråkat den traditionella familjen där barnen stannar hemma med sin mor. Den elementära och viktigaste samhällsdelen är familjen och den nationella gemenskapen. Filosofen, etikern och feministen Magdalena Środa hävdar att i ett samhälle där de gemensamma värderingarna är överordnade blir kvinnors rättigheter mindre viktiga än familjens rättigheter. Och det är alltid kvinnan som förlorar i konflikten mellan sitt eget och familjens bästa.

Det är lätt att hålla med Kvinnokongressens rapport i att regeringspartiet försöker påtvinga kvinnorna en underordnad roll; underordnad naturen, mannen och makthavarna.

Det finns inget ont i denna roll om den är självvald. Men så fort den blir ett ideologiskt eller politiskt tvång börjar problemen.

Med dessa pessimistiska funderingar kring kvinnans ställning i Polen önskar jag alla världens kvinnor styrka, klokhet och uthållighet i kampen för oss själva.

Dorota Tubielewicz Mattsson