Att premiärminister Donald Tusk utnämnts till ordförande i Europeiska rådet är en stor framgång både för honom själv, för hela Polen, för hans parti Medborgarplattformen (PO) och också för den politik som Tusk och hans parti har fört under sju långa år.
Kommentar.
Dorota Tubielewicz Mattsson
Därför är det inte så konstigt att det största oppositionspartiet Lag och Rättvisa (PiS) och dess ledare Jarosław Kaczyński har blivit tagna på sängen och fortfarande inte verkar ha återhämtat sig från chocken. Det är förvånande att PiS, som så gärna vill ta över makten nästa år, inte var berett på ett sådant scenario. Beror det på partiets dåliga kunskaper om reglerna för den europeiska politiken eller bristande vaksamhet? Eller kanske avsaknad av kontakter inom EU?
Nyvalde EU-parlamentarikern Kazimierz Ujazdowski avfärdade rent av idén om att Tusk skulle kunna väljas till ordförande.
Att Donald Tusk skulle kunna bli ordförande i Europeiska rådet eller att Radosław Sikorski skulle ersätta Catherine Ashton var helt orealistiskt i mina ögon. Den tanken skapades för den inrikespolitiska scenens räkning, för att PO skulle framstå som en garant för den europeiska politiken och för att avleda uppmärksamheten från regeringens bekymmer, skriver han på webbplatsen wpolityce.pl.
När nyhetsbyrån Reuters den 28 augusti rapporterade att Tusk var en av huvudkandidaterna till posten, skrev tidningen Gazeta Polska, som står PiS nära, att EU-parlamentarikern Ryszard Czarnecki tog nyheterna ”med ro”, eftersom ”det än så länge inte finns någon officiell kandidat till posten och det bara är journalister som talar om det”.
Händelseutvecklingen har visat på något helt annat.
Utnämningen har alltså avslöjat en svaghet hos PiS såväl inom utrikespolitiken som inom inrikespolitiken. Partiets överrumplade toppolitiker blandade ihop begreppen och visste från början knappt vad de sa. Mariusz Kamiński, PiS viceordförande, ifrågsatte i TVP Info om Tusk hade ”moralisk och politisk rätt att lämna landet i dagens politiska läge”.
Det råder kaos, vi har flera politiska skandaler, ouppklarade avlyssningshärvor och problem med korruption. Är det så en seriös politiker uppträder”, frågade Kamiński retoriskt.
PiS-ledaren själv, Jarosław Kaczyński verkade till en början road av hela situationen och drev sina väljare till skratt när han sa: ”Låt dem ta honom till Bryssel, bara vi slipper honom i Polen”.
Kaczyński påminde därmed sitt överrumplade parti om att Tusk varit en ”dålig” premiärminister och att Polen (dvs. PiS) nu får en ny chans. Kaczyńskis gratulationer var mycket återhållsamma, och han ansträngde sig att förringa betydelsen av regeringschefens nya post.
Valet av Tusk tyder på att posten som ordförande för Europeiska rådet saknar status och högre rang, ansåg han. Men det är en position som gör det möjligt att höras i hela Europa och även utanför Europa. Om Donald Tusk utnyttjar det för polska intressen, så det kan det vara effektivt, sade Kaczyński till TVP.
Oppositionen förefaller alltså leva i den felaktiga föreställningen att ordförandeskapet i Europeiska rådet handlar om att driva lokala intressen. Det snäva perspektivet tycks vara dess enda perspektiv och visar inte bara på att PiS har missförstått idén med EU och Polens allt starkare roll där, utan också på ett inskränkt polsk tänkande. Och det kan rent av vara farligt i dagens politiska läge i Europa.
Oppositionens försök att intala allmänheten att Tusk flyr från det sjunkande skeppet tycks inte gå hem hos polackerna. Millward Brown har gjort en opinionsundersökning där bara en procentenhet skiljer de båda partierna åt (PiS 31 %, PO 32 %). Ett nyval skulle alltså inte gagna Kaczyński och hans parti i dagsläget. Är det Tusk-effekten eller polackernas ökande insikter om vad politiken på lokal och global nivå handlar om? Försiktighet i sådana frågor är att föredra. Tiden kommer att utvisa allt.
Dorota Tubielewicz Mattsson
