– Den främsta anledningen till att jag skriver böcker om Polen är att jag vill öka intresset för polsk historia i Sverige, skriver Artur Szulc. Jag är ingen ”riktig” akademiker men mina böcker bygger på noggranna arkiv- och litteraturstudier.

Tillsammans med Mathias Forsberg har Szulc grävt igenom opublicerade vittnesmål, arkivdokument från fyra länder, memoarer och nyare forskning inför boken Med förtvivlans mod, som handlar om den polska arméns desperata strider i september 1939 och dess fortsatta kamp i exil.
Artur Szulc har tidigare skrivit Röster som aldrig tystnar >> som kom ut 2006.

Med förtvivlans mod

Mathias Forsberg och Artur Szulc
Med förtvivlans mod
Prisma 2008

Mathias Forsberg och Artur Szulc behandlar i sin bok Med förtvivlans mod både den polska pånyttfödelsen efter 1918, upptakten till andra världskriget och de polska arméförbandens insatser i Polen och på en rad europeiska och nordafrikanska fronter i den hårda kampen mot tyskarna. De ägnar också uppmärksamhet åt det storpolitiska spelet och den polska exilregeringens agerande.

Artur Szulc och Mathias Forsberg

Författarna redogör och berättar, levande, spännande och kunskapsrikt, och de diskuterar, analyserar och ifrågasätter. De framför ibland drastisk kritik mot polska militära ledare på olika nivåer, mot interna motsättningar och mot den stundtals klantiga och klumpiga polska exilregeringen i London. Polska patrioter kan nog tänkas ogilla några av deras resonemang och åsikter.

I boken punkteras också ett antal seglivade myter, som till och med vidarebefordrats av åtskilliga historiker. De första skotten som markerade inledningen till andra världskriget var inte den salva som sköts från den tyska pansarkryssaren Schleswig-Holstein mot Westerplatte – kriget var då redan en kvart gammalt. Polska kavallerister gjorde inte beridna anfall med lansar och sablar mot tyska pansarbilar. Det polska flygvapnet raderades inte ut redan första anfallsdagen. Inte heller förintades tolfte tyska SS-pansardivisionen av de allierade till sista man i Falaisefickan 1944 – den uppgiften har snarast bidragit till att skapa en hjältegloria åt tyskarna. En annan myt är att Polen 1939 var offer för en oövervinnelig tysk krigsmakt, men Forsberg och Szulc anser att man här inte har tagit hänsyn till att polackernas egna insatser ibland var otillräckliga.

Författarna skriver att deras mål har varit att väcka intresse och fylla ett tomrum i historieskrivningen kring andra världskriget. De har lyckats med råge. Deras lättlästa bok bjuder på fascinerande och ibland spännande läsning för alla Polenvänner – när jag läste avsnittet om Westerplatte kunde jag inte lägga boken ifrån mig.

Bo Bergman
journalist