Władysław Bartoszewski, legendarisk frihetskämpe, som arbetade in i det sista för att skapa fred och förståelse.
Foto: Kubik, wikipedia.
Władysław Bartoszewski avled på fredagskvällen i Warszawa, 93 år gammal.
För bara några dagar sedan, den 19 april, talade han i samband med 72-årsdagen av Gettoupproret i Warszawa. På måndagen skulle han träffa den tyska regeringen och diskutera de polsk-tyska relationerna. Nu är han borta och med honom hans humor, kompetens och moraliska hållning.
Han var en stor människa och en stor polack. Respekterad av de flesta förespråkade han en öppen dialog mellan nationer, politiska och religiösa övertygelser.
Bartoszewski föddes i Warszawa år 1922. Han tog studentexamen ett par månader före andra världskrigets utbrott och deltog i det civila försvaret av Warszawa i september 1939. Ett år senare hamnade han i koncentrationslägret Auschwitz som fånge nummer 4427. Efter sex helvetiska månader släpptes han fri förmodligen tack vare Röda korsets ansträngningar.
Bartoszewski var medlem i den katolska underjordiska organisationen Front Odrodzenia Polski (Polska befrielsefronten) och efter 1942 aktiv inom Hemmaarmen. Under täcknamnet Teofil var han en av dem som grundade Żegota – den grupp som hjälpte och samarbetade med judiska organisationer och hjälpte till att smuggla ut människor ut gettot. Under Warszawaupproret var han chefredaktör för en underjordisk tidskrift.
Efter kommunisternas maktövertagande 1945 forsatte han sin underjordiska verksamhet i organisationen Nie (Nej). Han blev medlem i PSL (Polska bondepartiet). I slutet av 1946 arresterades han av säkerhetspolisen och satt fängslad i de ökända källarlokalerna vid Koszykowagatanoch senare vid Rakowieckagatan. Han släpptes i april 1948 sedan Zofia Rudnicka, under kriget chef för Żegota, gick i god för honom.
Redan i december 1949 hamnade han återigen i stalinisternas fängelse. År 1952 blev han dömd till åtta års fängelse för spioneri. Av hälsoskäl släpptes han dock 1954. Bara ett år senare slog Högsta militärdomstolen fast att Bartoszewski var oskyldigt dömd.
År 1956 började han skriva i olika polska tidskrifter och till slut hamnade han på anrika Tygodnik Powszechny. Under 1960-talet belönades han vid flera tillfällen med viktiga utmärkelser, bland annat tilldelade Yad Vashem i Jerusalem honom sitt viktigaste diplom ”Rättfärdig bland nationer”. Under 1960-talet reste han mycket och knöt kontakter i Tyskland, Österrike, Storbritannien och USA. Han samarbetade inofficiellt med Radio Free Europe, som då leddes av Jan Nowak-Jezioranski*.
1970-talet var för Bartoszewski en tid av trakasserier – den kommunistiska regimen vägrade ge honom pass, han fick publiceringsförbud, familjen fick utstå ständigt återkommande genomsökningar av hemmet etc. Allt detta för att Bartoszewski under 1970-talet engagerade sig i den oppositionella verksamheten. Han var medlem i den fria fackföreningen Solidarność och när krigstillståndet infördes den 13 december 1981 blev han återigen fängslad.
Efter kommunismens fall 1989 kom för Bartoszewski en tid av aktiv verksamhet i det fria Polens tjänst. Han var Polens ambassadör i Österrike och sedan utrikesminister i Jozef Oleksys och senare i Jerzy Buzeks regeringar.
I samband med 50-årsdagen av andra världskrigets slut var han den ende utländske talaren i tyska Bundestag och Bundesrat.
I det fria Polen var han alltså utrikesminister, ambassadör, senator, rådgivare till presidenter och premiärministrar. Alltid lika respekterad för sina träffsäkra tolkningar av det politiska läget.
Det som kanske låg honom varmast om hjärtat var den internationella dialogen – det var han som skapade förutsättningarna för dagens goda relationer mellan Polen och Tyskland och Polen och Israel. Han byggde broar mellan folken: mellan polacker och tyskar, mellan polacker och judar, mellan katoliker och ateister. Han skrev en rad viktiga böcker om nazismens förfärliga ansikte men också om kommunismens lika förfärliga sidor.
Władysław Bartoszewski fick ett långt och rikt men också ett dramatiskt och tragiskt liv. Men det som är det viktigaste är ändå hans moraliska ställningstagande. Bartoszewski var en patriot av stora mått som avskydde den lättköpta, ytliga patriotrismen. I hela sitt liv kämpade han för ett fritt och självständigt Polen, men också för ett öppet Polen utan xenofobi, nationalism och hat. Han lärde oss alla vad det betyder att vara en anständig människa i tider då anständigheten inte var så självklar. Och inte lätt heller. Genom sitt eget liv visade han oss att det går att vara modig och stå rakryggad i alla situationer. Att det är ”värt att vara anständig” – som den kongeniala titeln på en av hans böcker lyder. Och han har alltid försvarat Polen goda namn på ett klokt, kompetent och inte minst kultiverat sätt som var fritt från schauvinism och nationellt storhetsvansinne – så typiskt för dem som högljutt skriker om patriotism.
Utan hans humor och moraliska hållning krymper såväl Polen som hela världen. Under fredagen har vi förlorat en enastående människa som länge har ingett oss hopp om att mänskligheten fortfarande kan räddas undan sin egen självdestruktivitet och stupiditet.
R.I.P.
Dorota Tubielewicz Mattsson
Jan Nowak-Jezioranski, Kuriren från Warszawa, en av dem som förde ut information om vad som hände i det ockuperade Polen.
