Macierewicz – den siste rättfärdige

Försvarsminister Antoni Macierewicz betvivlar Smolenskutredningens resultat.

Försvarsminister Antoni Macierewicz talar med kluven tunga..

Trots sin offentliga image av obesudlad och rakt igenom hederlig politiker har försvarsminister Antoni Macierewicz en anmärkningsvärd bekantskapskrets. Han är den främste inom partiet, regeringspartiet Lag och Rättvisa (PiS) som bekämpar det invecklade nät av relationer och beroenden som PiS påstår ska finnas mellan gamla kommunister och det nya Polens politiker (de som inte tillhör PiS, förstås!). Det skriver tidningen Gazeta Wyborcza i ett grävande reportage om försvarsministern.

Macierewicz tycks genom åren ha haft ett nära samarbete med en viss Robert Luśnia, av domstol klassad som betald agent (pseudonym ”Nonparet”) hos den kommunistiska säkerhetstjänsten. Han sitter i styrelsen för stiftelsen Głos (Rösten) där Luśnia är styrelseordförande. Stiftelsens uppgift är att ”bevara det polska arvet”. Głos är dessutom en tidskrift med högersympatier som under många år letts av Macierewicz.

Luśnia är miljonär och driver lukrativa affärer som aldrig sett dagens ljus tack vare vänskapliga relationer med framlidne presidenten Lech Kaczyński, då justitieminister och riksåklagare, samt med Zbigniew Wasserman på åklagarmyndigheten i Kraków.

År 1989 bildade Luśnia tillsammans med Macierewicz högerpartiet Zjednoczenie Chrześcijańsko-Narodowe (Förenade krist-nationella partiet) och följde sedan med Macierewicz när han grundade Ruch Katolicko-Narodowy (Katolsk-nationella rörelsen). I början av 2000-talet var de båda medlemmar i Liga Polskich Rodzin (Polska familjeförbundet).

Under 1980-talet samarbetade Luśnia med den kommunistiska säkerhetstjänsten och hade täta kontakter med en viss Józef Nadworski som senare visade sig stå nära den sovjetisk-ryska underrättelsetjänsten. Nadworski tog också hand om och ”ledde” Chris (Krzysztof) Cieszewski som då var säkerhetspolisens agent och numera är med bland de av Macierewicz tillsatta ”Smolensk-experterna”.

En av Luśnias närmaste kompisar är dessutom en viss Konrad Rękas som är biträdande ordförande i det proryska partiet Zmiana (Förändring) och känd för sin gränslösa beundran för president Putin.

Dessutom visar sig Macierewicz vara egen företagare vars partner är ett hemlighetsfullt utländskt företag Medinvest Corporation. Firmans kapital och kontakter är höljda i dunkel.

Gazeta Wyborcza har en lång rad detaljer och bevis i en genomarbetad och välunderbyggd artikel av Tomasz Piątek, som har chansen att gå till den polska journalistikens historia.

Hur påverkar dessa avslöjanden försvarsminister Macierewicz?

Att politiker på den nivån har diverse kontakter som kan visa sig vara komprometterande är inget nytt. Det behöver inte betyda att de själva är agenter eller spioner. Men i ljuset av Piąteks avslöjanden är det anmärkningsvärt att en person, som mödosamt byggt upp sin image kring kampen mot den kommunistiska regimen, kampen mot regimens agenter och den ofta skoningslösa kampen mot säkerhetspolisens verkliga och påstådda medarbetare, har sådana kontakter. Macierewicz – den siste rättfärdige – tillåter sig ha bekantskaper som skulle vara komprometterande för vem som helst. Ingen politiker – vare sig i Polen eller i något annat land – skulle politiskt överleva liknande avslöjanden.

Historien talar också sitt tydliga språk om försvarsministerns dubbelmoral. Det var han som i början av 1990-talet publicerade den så kallade Macierewicz-listan med namn på påstådda kommunistiska agenter inom oppositionen. Flera av listans namn visade sig sedan vara felaktiga, men många människors karriärer gick till spillo och deras rykten besudlades. Macierewicz blev den person som urholkade grundtanken med lustrationen och gjorde den till ett redskap i den politiska (och personliga) kampen.

Det var också Macierewicz som av någon anledning år 2006 upplöste WSI (Militära underrättelsetjänsten) och offentliggjorde namnen på dess medarbetare. På så sätt förstörde han alla möjligheter att bygga upp en ny underrättelsetjänst.

Det är också Macierewicz som ihärdigt hävdar att Smolensk-olyckan 2010, då 96 personer omkom, var ett attentat. Därmed underblåser han inte bara den polsk-polska konflikten, han förklarar också krig mot partier och grannländer. Att han medvetet eller omedvetet omgett sig med människor med tydliga band till den kommunistiska säkerhetstjänsten och den sovjetisk-ryska underrättelsetjänsten måste väcka frågor och allvarliga dubier.

Oppositionspartiet PO har redan krävt en misstroendeomröstning mot Macierewicz i parlamentet.

Dorota Tubielewicz Mattsson