”Konung Johan, sjelf vältalig, dref så långt sin ömhet för renheten af språket att han bland villkoren vid Konung Sigismunds afresa till Polen, införde, att svenskan i en framtid icke skulle uppblandas med polska ord och talesätt”, heter det i Afhandling om svenska stafsättet (i Svenska Akademiens handlingar ifrån år 1796, tryckt 1801).
Trots många och långa kontakter mellan Sverige och Polen, är de polska orden inte många i svenskan. Några av dem kan kallas citatord, som benämner något för landet typiskt; andra har via något närliggande språk, såsom (låg)tyska eller ryska, vandrat in i svenskan. Vissa ord kan ha lånats in från andra, närliggande slaviska språk.
Från medeltida lågtyska har svenskan troligen hämtat in gurka (i äldsta tid agurka) från polska ogórek och gräns från polska granica. Också pråm som vandrade in från lågtyskan, har slaviska anor, antingen från polskan eller tjeckiskan. Sabel kan också, via lågtyskan, ha kommit in från polskan eller kanske ungerskan.
Från ryskan eller tyskan har vi nog tagit över ordet mazurka för en polsk nationaldans och tillhörande musik. Mazurka är en böjningsform (ackusativ) av grundordet mazurek som i (tańczyć) mazurka ’(att dansa) mazurka’. Grundformen mazurek har faktiskt använts några gånger i svenskan, både om dansen och musiken.
Mazurek är förresten ett ord som också hör hemma i kokböckerna. I vårt exemplar av Henryk Dębskis stora kokbok Współczesna kuchnia polska tryckt 1983, finns inte mindre än sju recept på den söta, goda kakan.
Citatord får vi kalla ett ord som starost av polskans och ryskans starosta, som betyder ’(by)äldste, förman, uppsyningsman, befallningshavare’. Föråldrat är kontusch om ytterplagg för damer och herrar, av polska kontusz ’långrock’.
På 1800-talet nämns vid ett par tillfällen i svenska medier brännvins-
namnet kontuschuwka av polska kontuszówka ’anisbrännvin, vodka med anissmak’ – i stil med den sedermera förbjudna absinten.
Här kan också intelligentian (eller intelligensen) nämnas. Det är en samlingsbenämning på ’de bokligt bildade klasserna, de intellektuella i ett samhälle’, i svenskan först i formen intelligensen. På 1880-talet dök formen intelligentia upp när tidningarna började skriva om ”rysk intelligentia”, och 1897 kunde man i en artikel om den ryske författaren Lev Tolstoj se formen intelligentsia, en stavning som sannolikt är påverkad av ryskans intelligentsija, belagt i skrift från 1836. Någon har i stället föreslagit det något yngre polska inteligencja som grundord. Tyskan kan använda die Intelligenz med den specialbetydelsen.
Avslutningsvis kan sägas att de svenska orden också är ytterst få i polskan. Bland de mer kända är ombudsman, skansen ’friluftsmuseum’, elektroluks ’dammsugare’.
Bo Bergman
