Till midsommar sökte sig Ela Lovén bort från stadens brus. Hon lämnade Warszawa, paddlade ut på floden Narew, bestänktes med vigvatten, och fick lyssna på en konsert ute i naturen.

En oväntad midsommarkonsert vid floden Narew.

Att fly från det svenska midsommarfirandet för att ta det lugnt är en idé full med risker. Polen har sin motsvarighet som heter Noc Świętojańska (Johannesnatten), i folkmun ”wianki” (kransar). I Warszawa ordnar man folkfest längs floden Wisła och många andra aktiviteter med litterära och musikaliska förtecken i dagarna två i stadens parker. Men jag vände ryggen även till detta.

Jag sökte mig långt bort från alla kulturella händelser (trodde jag) och åkte till den lilla byn Zambski Kościelne sju mil norr om Warszawa. Byn är liten och var för inte så länge sedan gudsförgäten plats mitt i skogen (Puszcza Biała), vid den mäktiga floden Narew. Invånarna är färre än tusen, men ett intilliggande sommarstugeområde har snabbt vuxit sig stort. De vackra omgivningarna, vilda ängar, skogen med vilddjur och fåglar och floden med mycket fisk, drar hit människor som söker avkoppling från storstaden.

Dit åkte jag för att njuta av tystnad, lugn och ro i denna oas av vild natur.

På morgnarna lägger sig en tjock dimma över vattnet, en och annan fågel avbryter tystnaden. Soluppgången skingrar diset och kyrkklockan kallar till morgonbön. Den vita kyrkan på en liten höjd syns från alla håll långt borta över flodens meandrar och trädtopparna.

Denna något sömniga by och dess sommarstugegäster brukar leva i skilda världar förenade bara av den lokala livsmedelsbutiken. Och av kyrkan med sina söndagsgudstjänster.

Detta har den nye kyrkoherden Dariusz Multon bestämt att ändra på.

Prästen stänker välsignat vatten över båtar och kanoter.

Efter predikan annonserades några aktiviteter för kvällen vid vattnet nedanför församlingshemmet och alla var bjudna. Sommargästerna uppmanades att hjälpa till och bära kyrkobänkar ner till flodstranden, och platsen för en stor brasa förbereddes. Innan skymningen skulle kyrkoherden ge en särskild välsignelse för de innehavare av vattenfordon (pływające pojazdy) som så önskade.

Inget konstigt med det, men en liten krets kring prästen visade tecken på en extra ivrig och lite hemlighetsfull organisatorisk aktivitet. På bryggan ställdes upp ljudutrustning och en keyboard. Ännu anade vi inte vad som komma skulle.

Mina vänner och jag passade på i det vackra sommarvädret och gav oss av med vår kajak mot prästens brygga vid den utsatta tiden. Ceremonin var kort, de paddlande fick ett stänk av välsignat vatten och kände sig styrkta för kommande sommaräventyr.

Då kom besked från högtalaren att publiken skulle ta plats på bänkarna och invänta en konsert inom några minuter. Lite undrande och skeptiska gjorde vi det. Och på givet tecken uppenbarade sig bakom floden Narews närmaste krök en flaggad motorbåt med prominenta artister ombord. Båten la till vid den lilla bryggan och de som steg iland var tre musiker i aftonklädsel och med instrument. Konferencieren (värvad i sista stund från en av sommarstugorna) kungjorde att vi nu skulle få lyssna på en klassisk konsert med tre solister: en sopran, en pianist och en violinist från stora konserthus. På programmet stod verk av Mozart, Lehár, Tjajkovskij, Elgar, Moniuszko med flera.

Det är svårt att beskriva hur det känns när man sitter långt borta från storstaden, vid den stora floden och bland skogar och ängar, och plötsligt får lyssna på en äkta klassisk konsert. De stora mästarnas musik fann sig utmärkt i den magnifika naturen och kanske även i den blandade publikens hjärtan.

Text och bild:
Ela Lovén.

Vi, urbana besökare och byns invånare, var nog alla lika häpna och euforiska av upplevelsen.

Och den påhittige prästens överraskning fortsatte …

Efter konserten, när applåderna  tynat bort, fortsatte musikkvällen med dansband på lastbilsflaket och dans i prästgården vid storbrasan. Integrationen var ett faktum. Alla hade det roligt och trivdes.

Överraskningarnas land.