Polska soldater med standar från den besegrade Röda armen.
Den 13–25 augusti för 95 år sedan utkämpades slaget om Warszawa. Då avgjordes kriget mellan det sedan 1918 åter fria Polen och Sovjetryssland. Bolsjevikernas marsch mot Europa stoppades och Polen förblev självständigt.
Slaget bestod av tre viktiga händelser. Den första dagen, 13 augusti, gjorde de sovjetiska trupperna två anfall mot Warszawa, intog staden Radzymin och satte kurs mot stadsdelen Praga och städerna Jablonna och Nieporęt.
För att hindra Röda arméns marsch mot Warszawa tidigarelade militärledningen den operation som under ledning av marskalk Józef Piłsudski efter hårda strider skingrade de sovjetiska trupperna.
Den 15 augusti återerövrades Radzymin, och i en massiv motattack dagen därpå gick polackerna ut på bred front och omringade den ryska divisionen.
Piłsudski skapade en spaningsgrupp som skulle omöjliggöra en ryssarnas reträtt vid staden Brzesc. Polackerna gick till frontalattack och den uttröttade sovjetiska armens reträtt blev kaotisk. En del trupper tog sig över gränsen till Östpreussen där de internerades av preussarna.
Marskalk Jozef Piłsudski och general Edward Rydz-Śmigły, augusti 1920
På senare år har forskarna upptäckt att den sovjetiska chifferkoden redan år 1919 knäcktes av löjtnant Jan Kowalewski. Motoffensiven kunde genomföras genom att man kände till de sovjetiska planerna.
Slaget om Warszawa kom att kallas ”miraklet vid Wisła”.
Freden slöts i Riga, avtalet reglerade relationerna mellan de två länderna och fastställde Polens östra gräns som gällde fram till den sovjetiska inmarschen i Polen den 17 september 1939.
Slaget om Warszawa är fortfarande föremål för historisk forskning och analys. Den brittiske ambassadören i mellankrigstidens Polen, lord Edgar Vincent D’Abermon, skrev i augusti 1930:
”Den moderna civilisationshistorien känner till få händelser som är av större betydelse än slaget om Warszawa år 1920. Den känner emellertid ingen händelse som är mindre förstådd och uppskattad. Om slaget om Warszawa hade slutat med seger för sovjeterna hade det varit en vändpunkt i Europas historia. Det råder ingen tvekan om att Warszawas fall skulle öppna dörren för den kommunistiska propagandan och den sovjetiska invasionen i Centraleuropa. (…) Det är de politiska skribenternas uppgift att förklara för den europeiska allmänheten att det var Polen som räddade Europa år 1920.”
En fransk general Louis Faury jämförde å sin sida slaget om Warszawa om slaget vid Wien 1683.
”För två hundra år sedan räddade Polen den kristna världen undan den turkiska faran; det ädla folket har nu gjort den civiliserade världen ytterligare en tjänst vid Wisła och Nemen, en tjänst som inte blivit uppskattad nog.”
Slaget om Warszawa tillhör utan tvekan den polska historiska och nationella mytologin. Det vore dock trevligt om omvärlden kände till det och kanske till och med ägnade en tanke åt det.
Dorota Tubielewicz Mattsson
