Wislawa Szymborskas nya diktsamling Ett kolon - i superb tolkning av Anders Bodegård.

Wislawa Szymborska
Ett kolon
Ellerströms 2008

Wislawa Szymborska har funnits i det svenska läsarmedvetandet länge, i synnerhet sedan Nobelpriset 1996. Nu när en ny diktsamling av henne har kommit ut är det en van och trogen läsarkrets den vänder sig till. Ett kolon heter den och består av ett urval dikter ur samlingen Dwukropek. Dikterna i Ett kolon handlar som oftast hos Szymborska om människor och ting som är fångade i vardagen, i historien och i sitt öde. De utspelar sig i ett mellanrum mellan det förflutna och framtiden: ”Tiden är alltid den som klockorna visar./Förflutet och futurum har begränsad tidsrytm.” Alltså handlar det om nuet satt i ett sammanhang.

Strängt taget varje dikt
kunde ha titeln ”Stunden”.

Det räcker med en mening
i tempus nutid,
dåtid eller rentav framtid; (Strängt taget varje dikt)

”Stunden” hos Szymborska är alltid nykter och vardaglig. Långt från det ideala godas himmel. Men sedan är det hennes lågmälda humor som ingen kan och inte heller bör missa.

Världen ter sig ljus
även i djupaste mörker.
Var och en får sitt, till överkomligt pris.
På väg från kassan frågar ingen efter växeln.

Av känslorna – belåtenhet. Och inga parenteser.
Och livet är punkt slut. Och galaxerna knattar.

Håll med om att inget värre
kan hända en poet.
Och sedan inget bättre
än att hastigt vakna. (Poetens mardröm)

Wislawa Szymborska

Humorn är ett av Szymborskas viktigaste kännetecken. Den bygger på ordlekeri som ofta är nästintill oöversättlig men som rymmer en kraft som bara äkta medkänsla har. Nästan varje dikt skapar en berättelse, en historia om Darwins läsvanor, om ett lejon som anfaller en antilop, om människor som går förbi varandra eller om en hund som blir indragen i historien genom sin husse (Hitler?). Men Szymborska förfaller inte till tom medömkan eller sentimentalitet. Hon skapar samtidigt en välgörande och nykter distans som tvingar läsaren att ta ett steg tillbaka och se det sammansatta i alla skeenden, att se det på ett illusionslöst sätt. Ibland är det mänskligt banala det gäller som i dikten Perspektiv:

De gick om varandra som främlingar,
utan en gest, utan ett ord,
hon på väg till affären,
han på väg till bilen.

Kanske i panik,
eller distraktion,
eller glömska av
att de en kort tid
älskat varann för alltid.
[…]
Och jag som bara ett ögonblick
var säker på vad jag såg
försöker nu i en flyktig dikt
intala er, mina läsare,
att det var sorgligt att se.

Ibland handlar det emellertid om liv och död:

Två livsbejakande varelser far upp och iväg.
Der är en antilop som flyr i full fart
Och efter den ett flåsande hungrigt lejon. Bådas chans är just nu lika stor.
[…]
Och om det inte var för roten
Som sticker upp ur marken,
[…]
På frågan vem som bär skulden
Inget svar, bara tystnad. (Händelse)

Dorota Tubielewicz Mattsson

Szymborskas universum är ett mikrokosmos som är fyllt av kraft, medmänsklighet och humor, allt det som gör att vår omöjliga värld och vårt mänskliga öde blir lättare att bära och förlika sig med. Hennes reflexioner över tillvaron har återigen fått en superb tolkning i Anders Bodegårds precisa och eleganta översättningar.

Dorota Tubielewicz Mattsson
docent i Lund