Mobbning på nyheterna

Den polska medievärlden har de senaste veckorna skakats av en skandal. Kamil Durczok, nyhetsankare på tv-stationen TVN, har i tidskriften Wprost anklagats för mobbning och sexuella trakasserier mot sina underordnade.

Krönika Dorota Tubielewicz Mattsson

Krönika
Dorota Tubielewicz Mattsson

Till en början nämndes inte hans namn men hela medievärlden visste vem det handlade om. I journalistkretsar hade man länge vetat vad som pågick på TVNs nyhetsredaktion. Utan att någon reagerade.

Värre blev det när Wprost i sitt nästa nummer avslöjade detaljer ur Durczoks privatliv; detaljer som gällde hans sexuella intressen och preferenser, droganvändandet etc. Durczok drabbades följaktligen av ett nervsammanbrott och hamnade på sjukhus.

Under tiden tillsatte styrelsen för TVN en kommitté som skulle undersöka trakasserierna på redaktionen. En utomstående och oberoende jurist skulle också vara med. Man talade med trettiosju personer – sist Durczok som skulle få möjlighet att svara på anklagelserna.

Jag har aldrig trakasserat någon av mina underordnade, jag har aldrig trakasserat någon kvinna, sade Durczok i bästa Clinton-anda och lovade att stämma den lösmynta tidskriften för förtal.

Ingen information har läckt ut från kommittén, men det uppgavs att de förhörda fick alltmer förtroende för kommittén allteftersom undersökningen fortskred. När tv-stationens styrelse garanterat vittnen och drabbade att inga åtgärder skulle vidtas mot dem gav rädslan med sig och de anställda började tala öppet om vad som pågått på redaktionen.

Under tiden formligen vällde en diskussion om mobbning och sexuella trakasserier fram genom alla medier. Man diskuterade inte bara det oetiska i att anonymt anklaga en person för ”olämpligt uppförande på arbetsplatsen” (som Wprost gjorde mot Durczok) utan även bristen på tydliga riktlinjer vad gäller mobbning på arbetsplatsen. Behovet av att tala öppet om mobbning, maktmissbruk och sexuella trakasserier lyftes fram. Inte minst de juridiska aspekterna togs upp: det är ofta de mobbade och trakasserade offren som får lämna arbetsplatsen, de känner sig utsatta och rättslösa. Psykologer talade om skammen i att ha blivit mobbad eller trakasserad och om rädslan för att ingripa eller åtminstone vittna om att man sett mobbning på sin arbetsplats. Människor räds att bli nästa offer eller att förlora sitt arbete.

I helgen avslutade kommittén sin två veckor långa undersökning. Man har slagit fast att det på TVNs nyhetsredaktion faktiskt förekommit mobbning och sexuella trakasserier. Man har identifierat tre offer för dessa ”oönskade beteenden” och erbjudit dem ett skadestånd på sex månadslöner. Däremot har ingen enskild person pekats ut som förövare.

Också styrelsen för tv-stationen TVN har tagit ställning. Kamil Durczok har fått sparken.

Enligt överenskommelsen med TVN kan jag inte uttala mig offentligt i detta ärende, säger Durczok själv. Jag är inte bekant med vare sig resultatet av undersökningen eller med eventuella anklagelser mot mig, skriver han i ett uttalande.

Kommissionen har också kommit fram till att det föreligger behov av att stärka redan existerande rutiner som ska motverka olämpligt uppträdande, och styrelsen håller med.

Styrelsen vill även att de anställda ska lära sig hur man reagerar på oönskade beteenden och hur man informerar arbetsgivaren om vad som pågår. En representant för personalen ska få i uppgift att informera och ta emot anmälningar om mobbning och sexuella trakasserier på arbetsplatsen.

TVN har därmed skött skandalen på ett diskret sätt men tar samtidigt ansvar för det inträffade. Med tanke på att TVN hoppas på att bli uppköpt av en amerikansk mediekoncern är det klart att man inte ville förvärra skandalen. Därför valde man att erbjuda Durczok ett avgångsvederlag mot hans tystnad. Damage control-metoden valdes här som den bästa. Frågan huruvida den är etisk kan diskuteras.

Åklagarmyndigheten i Warszawa avser nu att inleda en förundersökning om samtliga fall av mobbning och sexuella trakasseriet vid tv-stationen TVN.

I Sverige skrivs det ibland också om fall av mobbning på arbetsplatsen. Reaktionerna är dock svala. Vad beror det på? Rädsla för att förlora jobbet eller bli nästa offer, en oskriven överenskommelse om att tysta ner genom att bli av med offret eller ett tyst medgivande för att stärka den egna positionen?

I Polen krävdes det en ”kändis” för att rikta uppmärksamheten på problemet. Vad krävs det i Sverige för att arbetsledare, skolrektorer, prefekter och dekaner på universitet eller tjänstemän i chefställning ska på allvar undersöka mobbningsfall utan att försöka sopa allting under mattan eller förnedra och avskeda de drabbade? För en sak är klar: det yttersta ansvaret för mobbning på arbetsplatsen ligger hos arbetsledningen. Och det är kanske just det som gör att många arbetsledare väljer att inte se, att komma med politiskt korrekta slagord istället för handling eller att helt enkelt bli av med det ”besvärliga” offret istället för att verkligen agera, agera på ett anständigt och lagenligt sätt. Experter hävdar att mobbning börjar bli en epidemi på arbetsplatser. Och det blir inte bättre av man vänder bort blicken och låt det fortsätta.