
Polens nye premiärminister Mateusz Morawiecki.
Foto: Regeringskansliet.
Så nu har Polen fått en ny premiärminister – Mateusz Morawiecki. Vem är han och varför har han fått regeringsmakten?
Han är en välutbildad och utan tvekan ambitiös man. Han är 49 år gammal och son till Kornel Morawiecki, känd oppositionell under kommunisttiden och en av Solidaritets grundare.
Morawiecki studerade först historia vid Universitetet i Wrocław för att fortsätta sin utbildning vid Tekniska högskolan i Wrocław samt Central Connecticut State University och avsluta med MBA-examen vid Ekonomiska akademin i Wrocław. Samtidigt läste han europeisk lagstiftning och ekonomisk integration vid Universitetet i Hamburg. Han talar tyska och engelska flytande.
Sin framgångsrika karriär började Morawiecki inom näringslivet och bankbranschen. Men han var inte främmande för politiken: Morawiecki var en av Donald Tusks närmaste rådgivare i ekonomiska frågor. Det var först 2015 som han kom in i politiken på allvar. Han sa upp sig som chef för Bank Zachodni WBK (samtidigt som han behöll 14 tusen aktier i banken) och tillträdde den 16 november 2015 som utvecklingsminister och biträdande premiärminister i Beata Szydłos regering. Det är dock värt att uppmärksamma att det var regeringspartiet Lag och Rättvisa (PiS) som nominerade honom – han kandiderade inte i valet och har ingen plats i parlamentet. I september 2016 blev han finansminister och den 7 december 2017 nominerades han till premiärminister av PiS politiska råd. Han utnämndes dagen därpå av president Andrzej Duda.
Att Morawiecki är en ambitiös man framgår tydligt av hans första officiella framträdande. Det skedde hos prästen Tadeusz Rydzyk, som har ett eget medieimperium. Morawiecki meddelade att hans högsta ambition är att ”åter kristna Europa”. Förvisso, mycket ambitiösa planer. Men skämt åsido – detta säger ju en hel del om Morawiecki som person och som PiS-politiker.
Mateusz Morawiecki är en person som kommer utifrån. Hans politiska erfarenhet är ringa och han saknar anhängare inom partiet. Han anses dessutom vara en liberal (åtminstone i ekonomiska frågor), vilket förstärker hans utanförskap inom partiet. De senaste två åren har det ryktats att han är missnöjd med partiets socialpolitik och dess ekonomiska konsekvenser. PiS-väljarna uppfattade Beata Szydło som en av de sina men de får svårt att se Morawiecki, som ju är en oerhört förmögen man och på intet sätt folklig, som ”hyvens” och identifiera sig med honom och hans idéer. För PiS-väljarna är och förblir han en fiende, någon som skott sig på transformationen, en ”bankster”. Hans motståndare inom partiet har under de senaste veckorna börjat tala öppet och mycket om att han var rådgivare åt Donald Tusk och var med på de beryktade inspelningarna från restaurangen Sowa&Przyjaciele där makteliten som var knuten till PiS politiska dödsfiende Medborgarplattformen (PO) avlyssnades. Och ja, han var med, svor, pratade med PO-politiker, åt bläckfisk och uttryckte åsikter som ingen PiS-politiker (åtminstone officiellt) skulle vilja kännas vid.
Det är nog därför som Morawiecki från första början vill signalera sin hängivenhet till katolska kyrkan och framför allt till fader Rydzyks imperium som ju onekligen försett regeringspartiet med många väljare. Man kan också anta att han åtminstone inledningsvis fortsätter i Beata Szydłos fotspår – som den fullständigt underdånige och undergivne premiärministern i ett land där den verkliga makten ligger hos partiledaren Jarosław Kaczyński.
Kaczyński själv behöver därför inte känna sig hotad av Morawiecki – partiets trognaste väljare kommer aldrig att acceptera och identifiera sig med honom såsom de gjorde med Szydło som symboliserade det provinsiella, jordnära, katolska och primitiva.
Mateusz Morawiecki har emellertid flera fördelar och det är därför som Kaczyński just nu väljer honom framför Szydło. Han talar flera språk, han kan föra sig, han har en viss charm och han kan de kulturkoder som gäller i många västeuropeiska länder. Polens katastrofala rykte ute i världen måste ha skrämt även Kaczyński. Han är väl medveten om vilka konsekvenser det får för landet. Framför allt gäller det de kommande överläggningarna om EU-bidragen, som ju kommer igång om bara några månader. Där hoppas han på Morawieckis förmåga att charma och övertyga på främmande språk.
På det stora taget kan man konstatera att denna förändring är av kosmetisk natur. Morawiecki kommer inte att få agera mer självständigt än Szydło. Om han med tiden försöker ta egna initiativ kommer han att avlägsnas snabbt och effektivt utan större möjlighet att försvara sig utan väljarstöd. Status quo förblir ett faktum: Polen har en marionettregering och en marionett till president medan partiledaren Kaczyński hårt håller hela makten i sin hand.
Dorota Tubielewicz Mattsson