Vad gäller kunskap om Polen är vi svenskar lyckligt lottade, det finns flera gedigna verk om landets historia på vårt språk. I dagarna kom Herman Lindqvist, journalist och författare, ut med boken Sverige–Polen, 1000 år av krig och kärlek (Albert Bonniers förlag), dessförinnan har journalisten och forskaren Peter Johnsson skrivit flera böcker om Polens förflutna, liksom också historikern Artur Szulc.

Herman Lindqvist fokuserar liksom en gång Carl Grimberg på drastiska händelser med kungligheter och krigshjältar i huvudrollen. Han beskriver den polska och den svenska historien och kryddar den med skrönor, myter och legender, från vikingatiden – var det inte vikingar som grundade Polen? – fram till 1980-talet då stödet i Sverige för Solidaritetsrörelsen var enormt. När segern över kommunismen var vunnen besökte också kung Carl XVI Gustaf besökte presidenten och Fredspristagaren Lech Wałęsa i Warszawa.

Skildringen av en polsk magnatbegravning på 1600-talet är magnifik, och beskrivningen av hur den ”sarmatiska” adeln vände världen ryggen och var sig selv nok leder onekligen tankarna till dagens Polen, där många vill stänga ute ”det dekadenta väst” för att i stället hylla de traditionella polska värdena: familjen, katolska kyrkan och fosterlandet.

Vad fan angår dig Polens affärer* skaldade Bellman en gång i en av sina epistlar. Det är en fras som polacker i Sverige gärna nämnt som tecken på svenskarnas ointresse för det sargade hemlandet. Herman Lindqvist tycks ha satt sig i sinnet att visa att denna uppfattning är totalt felaktig. I rasande fart går han igenom Polens historia och räknar upp det ena exemplet efter det andra på motsatsen. Det är många utvikningar och stickspår och alla landar i sammanhang där svenskar ställt upp för Polen. Hans styrka är berättarglädjen, hans svaghet är oförmågan att sovra i det rika materialet. Ingen detalj undgår hans förtjusta öga – han vet hur mycket vin Johan III drack under åren i fångenskap på Gripsholm, hur mycket foder en häst behövde om dagen under Napoleons fälttåg mot Moskva.

Men ur myllret av episoder i Polens – och Europas – historia framträder en väv av ofta täta och positiva kontakter mellan våra två länder. Mest detaljerad är inte oväntat perioden från Vasatiden fram till början av 1700-talet. Gustav Vasas son Johan gifte sig med den polska kungadottern Katarina Jagellonika, och deras son, Sveriges kronprins Sigismund, blev kung i Polen. Av politiska skäl förbjöds katolicismen snabbt i Sverige och många kända svenska familjer flydde till Polen.

I över ett sekel förde sedan svenska kungar krig i vårt södra grannland, som lämnades förhärjat och förött – svenskarnas härjningar ska ha varit värre än andra världskriget.

Intresset för Polen i Sverige var emellertid ofta stort, svenskar stöttade på olika sätt under de stora upproren. När den sårade och sjuke frihetshjälten Kościuszko på väg till USA mellanlandade i Sverige och Finland hyllades han som en rockstjärna med sånger, dikter och en intensiv mediebevakning, konstaterar Lindqvist.

Historiker har kritiserat Herman Lindqvists ganska fria förhållande till vetenskapliga rön, men man har aldrig tråkigt i hans sällskap. Dessutom är Sverige–Polen. 1000 år av krig och kärlek, som är skriven i samarbete med Liliana Komorowska Lindqvist, en vacker bok, rikt illustrerad med kända målningar ur den polska och svenska historien. Men jag skulle gärna ha sett lite utförligare bildtexter – den polska nationalmålaren Jan Matejko avbildade på sina enorma verk den polska historien, varje person på bilden hade betydelse för skeendet. Av detta ser man inte så mycket.

Oavsett det – Herman Lindqvists bok försvarar sin plats i bokhyllan. Här finns rika möjligheter att slå upp alla tänkbara framför allt polska hjältar och fördjupa sig i beskrivningarna av deras dramatiska liv.

Gunilla Lindberg

*Närmare utrett av Bo Bergman i artikeln Visst fan angår oss Polens affärer! >>