Efter andra världskriget byggde kommunistregimen en helt ny stadsdel öster om Kraków – Nowa Huta. Den skulle bli den socialistiska idealstaden, och där skulle naturligtvis inte finnas någon kyrka.
De hade inte tagit invånarnas önskningar med i beräkningarna.

Nämn ortnamnet Kraków, och alla ser framför sig Mariakyrkan på torget, Sukiennice, en levande medeltida stad, full av gamla minnen och unga nöjen. Här finns allt.

En del av Kraków som inte alla känner till är Nowa Huta, stadsdelen och stålverket öster om Kraków. Det byggdes upp från scratch på 1950-talet. Polen tillhörde nu Sovjetblocket, och kommunistregimen ansåg att Krakóws intellektuella befolkning behövde blandas upp med riktiga arbetare.

Bosättningar

Stalinklassicismen fick sätta sin prägel på många områden och byggnader under den här tiden. Stålverket, Kombinat, påminner på något sätt om Kulturpalatset i Warszawa, även om det är en kompakt låda och inte en krokan.

Stålverket uppkallades till en början efter Vladimir Ilitj Lenin – men 1990, efter kommunismens fall, tillföll äran uppfinnaren och ingenjören Tadeusz Sendzimir.

Kombinat skulle sysselsätta tretusen arbetare, och runt omkring stålverket byggdes mönsterstaden upp med breda gator och alléer. Husen grupperades inte i kvarter utan i osiedle. Den allra första bosättningen, som för övrigt byggdes på en kyrkogård från första världskrigets dagar, fick namn efter en gestalt i den förkristna polska traditionen, den hedniska prinsessan Wanda. Andra fick namn som Górali (bergsbornas bosättning), Teatralne (Teaterbosättningen), Sportowe (Sportbosättningen) och Zielone – den gröna.
Idag har det gröna bleknat, det innovativa försvunnit, husen är färglösa och nerslitna. Ett besök i Nowa Huta i slutet av hösten får idealstaden att kännas kall, grå och trist.

Ingen kyrka i Nowa Huta

Inför byggandet gjordes en mer eller mindre summarisk arkeologisk utgrävning i området. Det fanns spår efter ett trettiotal bosättningar från minst fem tusen år tillbaka, bland annat fanns här en stor keltisk by. Senare har man beklagat att så mycket försvann på grund av den stora byggbrådskan.

En av sevärdheterna från arkeologisk tid är Wandas hög, prinsessan som i traditionen var dotter till Krak, i legenden Krakóws grundare.

Nowa Huta, som betyder Nya hyttan, skulle bli en modern, socialistisk arbetarstad. Den socialistiska människan är inte religiös, och det skulle naturligtvis inte byggas någon kyrka. Kultur satsade man däremot gärna på, och här byggdes en Folkteater, Teatr Ludowy, av som faktiskt inspirerats av Malmö stadsteater. Teatern ligger vid Stalintorget, och där inrättades också bibliotek, teater, samlingslokaler, restauranger. Sport var också viktigt, för att arbetarna skulle hålla sig i form.

Här byggdes för 50.000 invånare – 18.000 lägenheter, femton skolbyggnader, och sjukhus med 840 bäddar. De som då flyttade hit var de som skulle arbeta på stålverket, lantarbetare från trakten – bland annat från de gårdar som fick stryka på foten för den nya stadsdelen.

Nu restes ett kors

Men arbetarna var inte mer socialister än att de saknade en kyrka, en plats att gå till för att be, gifta sig och begravas. Katolska kyrkan stötte på åtskilliga gånger, men kommunistregimen var omedgörlig.

I utkanten av Glasbosättningen, på en plats där befolkningen ville ha sin kyrka och som regimen gett ett halvt löfte om – där restes och välsignades det i mars 1957 ett kors, ett par meter högt järnkors. Var kom korset ifrån? Ingen vet – kanske hade arbetare vid stålverket tillverkat korset i hemlighet.

Regimen tog emellertid tillbaka sitt löfte och skickade ut några jobbare för att ta bort korset, men då samlades människorna runtomkring och protesterade. Korset dök upp igen – och togs ner. En dag i april 1960 blev det tumult – invånarna i Nowa Huta accepterade inte att korset togs bort. Militärpolis sattes in för att slå ner kravallerna.

Rött som Röda Havet

Under tiden hade Karol Wojtyła 1958 blivit biskop i Kraków – tjugo år senare valdes han till påve under namnet Johannes Paulus II – och Wojtyła intensifierade ansträngningarna att få bygga en kyrka i Nowa Huta.

Prosten Józef Gorzelany i församlingen i Nowa Huta, som nu varit församling och utan kyrka sedan 1952, klagade en gång för biskopen Wojtyła: Det är så socialistiskt i Nowa Huta, det är rött som Röda Havet!

– Som Röda havet – då måste vi göra som Noa gjorde, bygga en ark, utbrast Wojtyla entusiastiskt och gav Gorzelany uppdraget att bygga arken-kyrkan. Anekdoten har förmedlats av Jan Axel Stoltz, som hört den berättas av Gorzelany själv.

Först 1967 gav regimen med sig. Det fick bli en kyrka – fast inte där befolkningen ville ha den. Ärkebiskopen Wojtyła tog första spadtaget, och tio år senare invigdes den av kardinalen Wojtyła.

För att kunna bygga kyrkan började invånarna i stadsdelen att samla in pengar, man höll på i flera år. Arkitekten Wojciech Pietrzyk, inspirerad av Le Corbusiers båtlika kapell i franska Ronchamp, ritade en kyrka som påminner om en båt – en ark. Masten är sjuttio meter hög.

Miljoner stenar från Tatrabergen

I väggarnas betong finns intryckta tre miljoner mjukt rundade stenar. De har legat i floder och bäckar uppe i Tatrabergen och har burits ner av händer som gärna ville hjälpa till. Altaret, som är uthugget av ett enda stycke italiensk marmor i form av en öppen hand, Kristus på korset, skapad av konstnären Bronisław Chromy, tycks hänga fritt i luften. Där finns också en sten från månen, skänkt av Johannes Paulus II, en gåva från amerikanska astronauter.
Kyrkan kallas Herrens Ark, Arka Pana, efter Wojtyłas ord. Den har tillägnats Guds Moder, drottningen av Polen.

Ingen ska tro att polackerna avstår från sin religionsfrihet.

Text: Gunilla Lindberg
Bilder: Gunilla Lindberg, Wikipedia