
Sławomir Grünbergs storfilm Karski i władcy ludzkości (Karski och mänsklighetens makthavare).
Jan Karski är huvudpersonen i den i USA bosatte dokumentärfilmaren Sławomir Grünbergs storfilm Karski i władcy ludzkości (Karski och mänsklighetens makthavare). I filmen blir han en segrande men tragisk hjälte, skriver Tadeusz Sobolewski i tidningen Gazeta Wyborcza.
Jan Karski, som egentligen hette Jan Kozielewski, föddes 1914 i Łódź och avled 2000 i Washington DC. Han var forskare och motståndsman under andra världskriget. Han lät sig smugglas in i Warszawas getto, och tog sig utklädd till vakt in i förintelselägret Bełżec. Från 1942 rapporterade han till den polska exilregeringen om situationen i det ockuperade Polen, i synnerhet om läget i gettot och nazisternas metodiska förintelse av polska judar. Karski försökte också väcka opinionen i Väst och träffade den brittiske utrikesministern Anthony Eden, den amerikanske presidenten Roosevelt, religiösa ledare, regeringstjänstemän, företrädare för medier – men utan synbara resultat.
När Karski hösten 1942 gick in i Warszawas getto fick han höra av sin ledsagare: ”Titta och minns, minns för alltid”. Under tre timmar gick han omkring i gettot, detta helvete på jorden. I Grünbergs film återkommer han till berättelsen om de till döden dömda människorna i gettot. Det är samma berättelse som Karski så många gånger förr berättat med samma uttrycksfullhet och inlevelse. Många av dem som lyssnade på honom tyckte att berättelsen var överdriven och overklig. Sobolewski menar att Grünbergs film låter oss nu förstå varför det var så.
De animerade scenerna ur Karskis liv utgör en skarp kontrast till de tyska journalfilmerna från gettot. Många bilder har vi sett förr, men det är först i sammanställningen med det animerade som de återfår sin ursprungliga skarphet. Samtidigt förblir de overkliga och bortom all mänsklig förståelse.
Filmens främsta värde består enligt Sobolewski i att man avslöjar sprickan mellan verkligheten och det som vi vill eller förmår ta till oss av den. Karski framstår därför i filmen som en hjälte, men en tragisk hjälte som står maktlös inför verkligheten.
En amerikanske domare, Felix Frankfurter, sade till Karski: ”Jag tror inte på er! Jag påstår inte att ni ljuger men min hjärna, mitt hjärta kan inte greppa det.” Han var en jude som inte ville tro på gettots verklighet, eftersom det skulle tvinga honom att vidta åtgärder. Vilka visste ingen, men Karski krävde åtgärder. I de polska judarnas namn krävde han saker som var på gränsen till det omöjliga.
Karski gjorde allt han kunde men levde med känslan att han aldrig nådde sitt mål. Han blev mottagen men varken sedd eller hörd av världens makthavare.
Karski skildras i filmen som en människa vars liv ovillkorligen styrde honom åt ett håll. Grünberg tar fram ögonblick i Karskis liv som var avgörande: moderns ord om att ”alla har en Gud”, skuldkänslor över att inte ha hjälpt offren för antisemitismen på universitetet, det avgörande besöket i gettot, hans verksamhet som kurir. Han skildras som en James Bond, charmerande, vältalig och med magnetisk blick; en James Bond som räddar världen och som klarar av allt inklusive att fly från Gestapo och från ett sovjetiskt läger. Men det är en Bond som gråter, skriver Sobolewski och citerar Jan Karski: ”Jag ville rädda miljoner men lyckades inte rädda någon”.
Filmen visas på de polska biograferna från den 24 april 2015.
Dorota Tubielewicz Mattsson