Irena Woszczynska, idag 81 år gammal, har skrivit en bok om livet för en polsk tonåring under andra världskriget.
Hon bor i Warszawa och hennes dotter, Jolanta Wadensjö, bosatt i Sverige sedan 36 år, har översatt boken.

Irena Woszczynska är i dag bosatt i Warszawa, där hon också växte upp. I förordet berättar hennes dotter, Jolanta Wadensjö, som översatt boken, att hennes son en dag undrade vad mormor gjorde under kriget. Woszcynska började då skriva sina memoarer från krigsåren.

När kriget bryter ut är Irenka, som hon då kallas, 14 år och lever ett bekymmersfritt skolflicksliv. Hon flyr med sina föräldrar  mot Rumänien. I tron att kriget skall vara över om högst två veckor tar de med sig minimalt med bagage och är helt utlämnade till andra människors välvilja.

Foto: Jolanta Wadensjö
Irena Woszczynska idag

Efter en tid i flykt tar de sig olagligt över gränsen tillbaka till Waszawa. Staden är sönderbombad och deras hem i ruiner. De finner en tillflykt i staden Winnica  utanför Warzawa och börjar bygga upp sitt liv igen.

Det dröjer emellertid inte länge förrän Irka blir tillfångatagen och förd till ett tyskt arbetsläger. Här kommer hon att dela barack med andra polska flickor och en stark vänskap uppstår mellan dem. De får erfara att de olika nationaliteternas krigsfångar har olika status.

Lägst i kurs står ryssar och polacker och det finns en mängd förbud och föreskrifter som bara gäller dem.

Flickorna finner dock på råd och sprättar vid behov bort det P som de är tvungna att bära. Woszczynska har skrivit en enkel, utförlig och osentimental skildring om hur kriget påverkar för den enskilda människan.

Mariann Lindberg
bibliotekarie