Daniel Waluszewski.  
Foto: Göran Bernstål

Det kommer många berättelser om människors upplevelser under andra världskriget. En av dem är Daniel Waluszewskis Med en blick över axeln, som handlar om hans farfar.

Czeslaw Waluszewski hade anknytning till den polska motståndsrörelsen under kriget. När kommunisterna tagit över flydde han till Sverige och sattes i flyktingläger. Ute i samhället får han jobb som ingenjör och inrättar sitt liv i Sverige. I decennier övervakades Waluszewski av svenska säkerhetspolisen – misstänkt för att vara öststatsspion.

Gunnel Arbin har läst Med en blick över axeln.

Daniel Waluszewski
Med en blick över axeln
Walab förlag 2012

Detta är historien om en sonson som blev gripen av sin farfars öde och upptäckte att denne i flera decennier hade övervakats av Säpo, misstänkt för att vara öststatsspion. Boken är skriven i romanform men fakta är desto tydligare. Daniel Waluszewski har noga gått igenom akterna i Riksarkivets depå i Arninge nära Stockholm.

Czeslaw Waszulewski kom till Sverige efter andra världskriget, och övervakningen pågick ända till 1977. Man får inte glömma att kalla kriget vid denna tid fortfarande pågick. Och Waluszewski var inte den enda polska flykting som betraktades med misstänksamhet av den svenska hemliga polisen. Jerzy Einhorn, den kände svenske cancerläkaren och chefen för Radiumhemmet, tillhörde också den skaran.

Ändå var Waluszewski den siste som skulle ha kunnat tänka sig att gå kommunisterna till handa. Han kunde inte glömma att hans hemstad Lwów ockuperats av ryska trupper och anslutits till Sovjetunionen. Inte heller att fadern hade dött i ett ryskt fångläger.

Men han smugglade vapen till Armia Krajowa, den borgerliga motståndsarmén, och Gestapo grep honom snabbt i hopp om att han skulle föra dem till de ledande skikten i motståndet.

Om skildringen av tortyren hos tyska hemliga polisen är autentisk kan jag inte avgöra. Czeslaw Waluszewski hade hela livet ångestfyllda mardrömmar om kriget och ville inte gärna tala om den tiden. Trovärdig är berättelsen i varje fall. Den som plågade den unge motståndskämpen var en ung vacker flicka, blond och blåögd och hon satte på offret en gasmask som fick honom att kippa efter andan.

Berättelsen är uppdelad så att vartannat kapitel utgår från Czeslaws egna upplevelser och de andra skildrar personerna runt omkring honom. En nyckelepisod är intervjun i tidningen Ljusnan där en journalist publicerar en osminkad skildring av Czeslaws upplevelser i Auschwitz och andra läger. Reportaget stöter på motstånd från en industriman som under kriget haft nazistsympatier, och chefredaktören drar in fortsättningen. En liten landsortstidning måste vara rädd om sina annonsörer.

Suspekt är också det faktum att två diplomater från den sovjetiska legationen söker upp Waluszewski i flyktinglägret och erbjuder honom sovjetiskt medborgarskap, eftersom hans hemstad ju numera är en del av Sovjetunionen.

Som duktig kemist får Waluszewski anställning som forskningsingenjör på Svenska Cellulosa AB i Sundsvall och där blir han kvar under många år. Ytterligare misstankar drar han dock på sig genom att besöka ett polskt handelsfartyg i Sundsvalls hamn. En av besättningsmännen visade sig känna till hans farbror. För Czeslaw som hungrade efter nyheter från sitt hemland bakom järnridån var detta en frestelse som han inte kunde motstå.

Värre var det väl när han under sina besök vid polska pappersbruk ägnade sig åt smuggling av kulspetspennor, nylonstrumpor och andra åtråvärda västvaror med bistånd av polska generalkonsuln. Tullarna viftades undan när de fick reda på att han reste i uppdrag för polska staten och vinsten delades med konsuln. För pengarna kunde han lämna hjälp åt sin mor och sina bägge systrar som fått ett nytt hem i Wroclaw.

I många år levde Waluszewski i ovisshet om han skulle beviljas permanent uppehållstillstånd i det nya landet. Först efter nio år fick han svenskt medborgarskap, trots att han var gift med en svenska.

Gunnel Arbin.

Sin farfars märkliga levnadsöde har Daniel Waluszewski gett en trovärdig framställning. Några litterära kvaliteter har romanen dock knappast. Troligen behärskar han inte heller polska, vilket framgår av en amatörmässig översättning av den kända Mariahymnen ”Pod Twoim obronie” (Under Ditt beskärm), som sjungs av dem som deporterats till de tyska lägren. Men för de läsare som vill ta del av svensk flyktingpolitik efter kriget har boken ett obestridligt värde.