Lwów var i århundraden en polsk stad. Efter Polens delningar hamnade den hos Österrike-Ungern för att efter första världskriget åter bli polsk. Men när arvet efter andra världskriget skiftades lät Stalin flytta hela Polen ett tiotal mil västerut. Lwów blev ukrainskt, den polska befolkningen tvångsförflyttades västerut, till de områden som Tyskland fick lämna ifrån sig. Många polacker idag har alltså rötter i västra Ukraina och Lviv – som staden heter på ukrainska.

I dag är Lviv slitet efter krig och kommuniststyre. Men det hindrar inte att staden är sevärd – inte minst ur svensk-polsk synvinkel. Lviv var en gång en av pärlorna i det polsk-litauiska samväldet, Galiciens huvudstad, en viktig polsk kulturstad med vackra byggnader, välbärgade borgare och välartade studenter som flanerade på gatorna och umgicks på de många kaféerna.

Enligt traditionen grundades staden 1256 av furst Danylo Romanowytj Halicki (från orten Halicz) och han gav den namn efter sin son Lwów – en slavisk form av Leo, Lejonet. Det är namnet Halicz som är ursprunget till Centraleuropas eget Galicien – att skilja från Galicien i Spanien.

Under seklernas gång har många folkslag dragit fram i den här delen av Ukraina, människor har mötts, några har dragit vidare och andra har stannat kvar. De största folkgrupperna i landet har varit polacker, ryssar och judar – det var i Lwów som Sholem Aleichim satt och knåpade på sin historia om Tevje mjölkutköraren, det verk som gick över världen som musikalen Spelman på taket. Här bodde också Debra Vogel, kvinnan som besvarade författaren Bruno Schulz ömma brev – de mördades båda av nazisterna under kriget. För att nu inte tala om författaren Stanisław Lem och journalisten/författaren Leopold von Sacher-Masoch (ja, han med masochismen).

Efter stormakternas uppstyckning av Polen kom delar av Ukraina att tillhöra Habsburgarna. När Polen 1918 återuppstod som självständig stat var Lwów en del av riket. Men efter andra världskriget, då Europa delades upp i Väst- och Östeuropa fördes de östra delarna av Polen till Ukraina. Dit hörde Lwów, som nu heter Lviv.

Chrusjtjovs besök

Sovjetunionen styrdes i tio år av ukrainaren Nikita Chrusjtjov – som ogärna ville påminnas om att landet under många hundra år ingått i det polsk-litauiska samväldet, och när denne koleriske herre skulle komma på besök skyndade man sig utplåna spåren efter detta historiska faktum: man målade över polska reklamtexter på husväggarna och man hackade bort stadens namn på lock och galler till gatubrunnarna i staden.

Reklambudskapen kommer i dagen nu, när gammal puts faller av eller knackas bort inför renoveringen.

Lviv – och Ukraina – skulle förstås liksom Polen ha stor glädje av ett medlemskap i EU. En av de stora stötestenarna är den omfattande korruptionen. Bland de investeringar som EU först hjälper till med när det gäller nya medlemsländer är infrastrukturen. En modernisering av vägar och järnvägar främjar handeln, och därför har EU erbjudit Ukraina ett mångmiljardlån – som man inte vågade ta emot på grund av just korruptionen.

Tidig medeltid

De äldsta byggnaderna i staden är från tidig medeltid men det mesta av den gotiska arkitekturen försvann när staden under 1500-talet härjades av våldsamma bränder.

Det som idag är Gamla stan byggdes sedan efter samma modell som Warszawa och Gdańsk. Trots att kommunistregimen lät många av husen förfalla finns många sevärda byggnader inte minst i renässansstil. Under Habsburgstiden var Lwów regionhuvudstad för Galicien med eget parlament. Det galiciska parlamentet är avskaffat, och byggnaden utgör idag Lviv universitet.

Adelspalatsen

De gamla adelspalatsen har omvandlats till museer där man visar stadens historia, konst, osv. Ett av dem är Kungliga palatset vid Marknadstorget som under en period ägdes av den polske kungen Jan III Sobieski. Innergården med sina arkader är idag en venetiansk trädgård med servering. Våningarna är öppna för allmänheten och som alltid när det gäller Polen finns också lite svenska länkar – bland porträtten märks 1600-talskungen Jan II Kazimierz Wasa, barnbarnsbarn till Gustav Vasa.

Många polsk-litauiska magnater hade palats i Lwów – släkter som Lubomirski, Sapieha och Badeni byggde påkostade flervåningshus inne i centrum. Släkten Potocki, som ägde stora delar av regionen, lät uppföra ett ståtligt palats som idag tjänstgör som residens åt stadens borgmästare. Och Badenis stadspalats tjänar idag som medicinskt forskningsbibliotek.

Gamla stan finns med på Unescos världsarvslista sedan 1998.

Lantegendomar

Adelsfamiljerna hade förstås också slott ute på landsbygden, som Sobieskis Pidhirtsi (Podhorce på polska) med berömda vinodlingar, Badenis Busk, Olesko med sina täta ägarbyten – där för övrigt kung Jan Sobieski föddes. I synnerhet Badenis Busk, Alice Ankarcronas* första hem i Polen, är helt förfallet. Svenska Alice, gift Badeni, var intresserad av hästar och hade ett stort stuteri, som under krigen och kommunisttiden fick tjänstgöra som soldatförläggning. Det finns önskemål om restaurering, men även här saknas pengar.

Gamla stan

En sevärd byggnad i centrum är Operan – hörvärd också, vad det anbelangar. Den byggdes på 1800-talet, man hade svårt att hitta en central tomt och beslöt att bygga mitt i den då nästan torrlagda och osunda floden Poltva. Många problem uppstod under byggandet och byggherren, Zygmunt Gorgolewski, avled hastigt, oklart av om det var självmord eller en stroke.

Inte alltför långt från centrum finns också ett Skansen, ett stort grönområde dit man flyttat byggnader i traditionell byggnadsstil från olika delar i landet.

Monument finns förstås också i Lviv – bland dem den polska nationalskalden Adam Mickiewicz och Taras Sjevtjenko, grundläggare till den moderna ukrainskan och dessutom landets nationalskald.

Stor anknytning till det polska har också den enorma Cmentarz Łyczakowski – Lvivs äldsta kyrkogård – där många polacker vilar, såväl kulturpersonligheter som politiker, köpmän och soldater från olika krig (se separat artikel).

Cafékulturen blomstrar och har under seklernas gång spelat stor roll i staden och bland de mer betydelsefulla var det klassiska Wienercafét. I äldre tid fanns inga banker i staden, bankirerna samlades på Wienercafét för att göra affärer – bevilja lån och inkassera avbetalningar.

Mazepa

Kosackhövdingen och upprorshjälten Ivan Mazepa, tidvis lierad med Karl XII, hade under första världskriget sina efterföljare som sägs ha haft sitt högkvarter på det här fiket. Här smidde de politiska planer och skulle polisen dyka upp fanns det tre olika utgångar att smita ut igenom.

För att förse trupperna med livets nödtorft konstruerade man ett linbanesystem som transporterade mat och andra förnödenheter över hustaken. Och för att korgarna inte skulle bli beskjutna av de reguljära trupperna sveptes de in i bilder av soldater i ukrainska uniformer.

Ännu en historia är också knuten till Wienercafét. Det handlar om 1800-talets oljeboom i Ukraina. Vid den tiden fungerade caféet ännu som bank. Ignacy Łukasiewicz, en fattig adelsman som konspirerade för att frigöra Polen från det Habsburgska väldet. Han greps, dömdes till fängelse och skickades till Lwów.

Łukasiewicz blev intresserad av den rikt flödande oljan och uppfann ett sätt att utvinna fotogen ur den. Sedan uppfann han fotogenlampan. Och när det behövdes modernare och effektivare metoder att få upp oljan – då uppfann han borrtorn och byggde raffinaderier. Sedan valdes han in i parlamentet som polsk nationalist.

Restauranger

När det gäller det kulinariska når Lviv väl inte upp till det polska köket, men numera vidareutbildar stadens restaurangkockar sig gärna i Polen. De har kommit hem med nya idéer och öppnat t.ex. restauranger med enbart vegetariska rätter. Bästa krogen i stan är absolut Baczewskis – den är uppkallad efter (polacken) Adam Baczewski och hans vodkafabrik från  som grundades 1782. Hans produkter fick utmärkelser över hela Europa. Inte minst de eleganta flaskorna uppskattades för sin originalitet. Fabriken bombades under andra världskriget och plundrades av Röda armén. Som så många andra framstående polacker vigdes Baczewski till den sista vilan på Łyczakowski-kyrkogården.

Det är alltså inte svårt att hitta spåren efter det polska Lwów i det ukrainska Lviv. Samtidigt är Lviv idag en modern ukrainsk stad, om än ganska medfaren.

Text: Gunilla Lindberg

Foto: Maria Ploszewska Paulsson,
Gunilla Lindberg

Eminenta guider under vår resa var universitetslektor Sonia Engström och webbdesigner Gustav Söderström, som tillsammans driver resebyrån Lviv Resor.

* En artikel om Alice Ankarcrona-Badeni-Habsburg finns här >>

Läs också
De letar upp judiska gravstenar i åkrarna >>
Łyczakowski – den gamla polska kyrkogården i Lviv >>

Artikeln har tidigare publicerats i Svensk-Polsk Bulletin 2018-2.