För många Polenvänner är journalisten Kjell Albin Abrahamson synonym med Polen, och hans rappoeter om polackerna och det polska har roat och oroat i decennier.
Därför känns det intressant att läsa vad han skriver även om det inte direkt handlar om Polen – i höst har han gett ut sin brevväxling med Kerstin Bodell, också en radions utrikeskorrespondent, fast i Latinamerika. Deras korrespondens har blivit till lektioner i med mänsklighet, värdighet och behovet av humor, skriver Bo Bergman i sin anmälan av Kjell Albin Abrahamsons nya bok Så länge du lever.

Kjell Albin Abrahamson
Så länge du lever
Beijbom Books 2009

Utrikeskorrespondenten och författaren Kjell Albin Abrahamson har i flera decennier gett oss svenskar inblick i och kunskap om Polen och övriga Östeuropa. Hans senaste bok är något helt annat, och den har dessutom en medförfattare, Kerstin Bodell, tidigare också hon utrikeskorrespondent på Sveriges Radio. Så länge du lever heter den och består av några års brevväxling mellan de bägge, som avslutades vid hennes död.

Ungefär samtidigt som Kerstin Bodell fick diagnosen lungcancer drabbades Kjell Albin Abrahamson av en första hjärtinfarkt, och de började brevväxla för att tala om livet och livslust och döden och dödsfruktan och andra väsentligheter.

Deras korrespondens har blivit till lektioner i medmänsklighet, värdighet och behovet av humor. Kerstin Bodell skriver osentimentalt och rakt på sak om sin sjukdom och diverse plågsamma behandlingar, men hon delar också hela tiden med sig av sin livsvisdom och tips om böcker att läsa och filmer att se. Kjell Albin Abrahamson skriver om sina problem med hjärtat men också mycket uppriktigt om sin arbetsnarkomani och sitt periodvisa, destruktiva supande. Och om mycket annat, förstås.

Det är en fröjd att läsa deras brev – bägge bildade och urstyva stilister – samtidigt som man blir starkt berörd på ett ibland smärtsamt sätt. Men ofta är breven kryddade med en underbar galghumor.

Den överlevande Kjell Albin kan jag bara påminna om ett gammalt latinmotto: ”Perge modo!” – fortsätt bara rakt fram, tappa inte taget, både när det gäller levandet och skrivandet.

Bo Bergman
journalist