Fredagens blixtsnabba beslut om att ändra lagen om Konstitutionsdomstolen har väckt lika snabba som upprörda reaktioner. Konstitutionsdomstolen är en statlig myndighet som ska se till att parlamentet följer grundlagen. Den garanterar även domstolsväsendets självständighet.

Med egen majoritet i parlamentet och senaten har regeringspartiet Lag och Rättvisa (PiS) forcerat fram ändringen. Inga expertutlåtanden tilläts. Senatorerna kom, röstade och gick. Presidenten undertecknade lagändringen inom ett par timmar.

Förgäves vädjade vissa senatorer till sina kollegers anständighet, deras oppositionella förflutna och den gemensamma kampen mot det kommunistiska förtrycket

Denna lagändring uppmanar till medlöperi och kollaboration mellan domare och politiker. Och ordet kollaboration är i Polen entydigt, sade Jan Rulewski, en av förgrundsgestalterna inom den demokratiska oppositionen under 1980-talet.

Experter och tidigare ordförande i Konstitutionsdomstolen som professor Andrzej Safjan, professor Andrzej Zoll och professor Jerzy Stępień är också mycket kritiska. Samtliga anser att presidentens försök att utöva påtryckningar på Konstitutionsdomstolens utformning strider mot författningen. Han berövar parlamentet rätten att avgöra vilka domare som ska ingå i Konstitutionsdomstolen. Genom att vägra de redan invalda domarna att avlägga sin ed berövar presidenten dessa domare möjligheten att påbörja sin verksamhet och de facto berövar han dem deras status som Konstitutionsdomstolens domare. Författningen ger honom inte dessa befogenheter.

Det är att förlöjliga Konstitutionen, att leka med den polska staten. Det ser ut som en statskupp, sa Stępień i TVN 24.

Samtliga understryker även att Polen nu är det enda land inom EU som på detta sätt har beskurit sin konstitutionella demokrati. Liknande ändringar har gjorts av president Lukasjenka i Vitryssland, förre presidenten Janukovitj i Ukraina och president Orban i Ungern. Nu är Polen på samma väg.

Nuvarande ordföranden i Konstitutionsdomstolen, professor Andrzej Rzepliński påpekade att Konstitutionsdomstolen är den enda institution i Polen som har rätt att avgöra vilka lagar som överensstämmer med författningen och vilka som inte gör det. Dess domslut är slutgiltiga och kan inte överklagas, säger han i TVN 24. Han menar att det är ett sätt att splittra Konstitutionsdomstolen inifrån, att förstöra den och dess auktoritet. Ändå är han försiktig.

– Än har vi inte att göra med någon konstitutionell kris i Polen. Jag tror att makthavarna kommer att tänka efter och upphöra med sina förehavanden, sa han.

Denna Rzeplińskis förhoppning är alltför optimistisk. Makthavarna har bara börjat. Polen håller på att åter bli en stat där maktmonopol gäller, ett parti härskar och alla demokratiska institutioner är en fasad.

Den polska demokratin håller inför våra ögon att förvandlas till en stat av önsketänkande – en diktatur. Det är en mardröm för många som går i repris. Men ännu fler har röstat fram människor som knappast dolt att det var deras mål att demontera demokratin i Polen. Mycket tyder på att de flesta polacker – de som röstade på PiS och de som struntade i att rösta i valet – inte bryr sig huruvida de lever i en demokrati eller diktatur. Det avgörande är hur mycket pengar makthavarna lovar och hur spektakulära arresteringarna som görs av de människor man misstänker för brott. Bröd och skådespel – PiS har tagit den romerska maktdoktrinen på största allvar och folket nöjer sig med det.

Polen som ligger mellan Öst och Väst har alltid gärna velat framhäva att det tillhör den västliga civilisationen och kulturen. Mången bok har skrivits om det, otaliga doktorander försöker bevisa det i sina uppsatser och avhandlingar. Det framstår dock alltmer tydligt att det bara är ambitionerna som är västliga. Mentalt och historiskt tillhör Polen dessvärre Öst, där förståelsen för vad demokrati är ringa. Polacker ansluter sig därmed till länder som Vitryssland, Ukraina, Ryssland, Kazakstan m.fl som uppenbarligen saknar insikt om behovet av demokrati.

Dorota Tubielewicz Mattsson