Polen skakas av en politisk och moralisk skandal. En PiS-politikers hustru, Karolina Piasecka, har offentligt berättat om hur hennes familjeliv sett ut de sista tolv åren – ett liv med psykisk och fysisk misshandel.

Kommentar
Dorota Tubielewicz Mattsson

Rafał Piasecki har försökt strypa henne, slog henne när hon blev gravid, förnedrade och skrämde henne. Och det står inte ord mot ord – Piasecka har spelat in övergreppen. Det som framgår av inspelningarna är i det närmaste opublicerbart och mycket upprörande.

Den politiska skandalen har regeringspartiet Lag och Rättvisa (PiS) lyckats avvärja genom att kasta ut Piasecki. Den moraliska skandalen är emellertid betydligt svårare att hantera. Piasecki menar nämligen att han ”blivit provocerad”, att han ”kommer från en traditionell familj där mannen tjänar pengarna och kvinnan städar lagar mat och stryker”. De hade inte samma syn på den ”traditionella familjen”. Därför slog han och förnedrade henne, höll för hennes mun när hon skrek.

Piaseckis juridiska ombud försöker länka misshandeln till föreställningen av den romantiska kärleken. Det var ett rop på kärlek, säger ombudet. Och trots en viss upprördhet upprörs högermedierna över att Karolina Piasecka tvättar sin byk offentligt (det gör man ju inte i en traditionell katolsk familj) samt vill sätta misshandeln i ett större ”kulturellt” sammanhang. Det kulturella sammanhanget är föreställningen om den ”polska modern” som bär sitt kors som en god katolik. Karolina Piasecka vägrade att spela rollen som ”den polska modern” som lyder mannen, föder barnen, tar hand om allt i hemmet och tvingas uppoffra sig för familjens skull. Hon var olydig och drog därför på sig makens vrede.

Men den polska högern glömmer att tider då kvinnan var kuvad och underkastad mannen är förbi. Därför kommer man att försvara män som Rafał Piasecki (eller åtminstone se genom fingrarna med hans förehavanden). Det är ingen tillfällighet att dagens högerregering så tydligt driver en politik som i grunden är djupt kvinnofientlig. Det kompakta motståndet till aborten, preventivmedlen, antivåldskonventionen, den fientliga och nedsättande inställningen till kvinnorörelsen, den allt sämre förlossningsvården och samvetsklausulen är bara början till en lång lista över områden där man vill kontrollera kvinnans själ och kropp.

PiS-kvinnorna håller masken: utåt är de nöjda med sin kvinnliga lott och är beredda att bära sitt kvinnliga kors. Det är deras rätt – att bejaka män som säger att våldtagna tolvåringar ska föda barn och att när kvinnan säger nej så menar hon ja. Man bara undrar vad som känner inombords när de ställer upp på detta manliga (?) spel.

Men det finns miljoner andra polska kvinnor med andra erfarenheter. Kvinnor som inte ställer upp på dessa spelregler, som inte vill uppoffra sig för familjen, som inte vill föda vanskapta och dödsdömda barn och som inte vill bära sitt kvinnliga kors. Vad ska man göra med dem?

PiS-regeringen och högermedierna ignorerar dem, förolämpar och marginaliserar. Men när tusentals kvinnor går ut på gatorna tvingas man ändå att backa. När Karolina Piasecka bestämde sig för att publicera de brutala och upprörande inspelningarna visade hon en osedvanlig styrka och mod som varken hennes make eller partiet lyckades tysta ner. Hon visade att den ”polska moderns” styrka ligger i modet att säga ifrån och att stå upp för sina rättigheter. Det är den polska kulturen och traditionen, inte underkastelse och uppgivenhet.

Karolina Piaseckas kamp kommer med stor sannolikhet att vitalisera debatten om antivåldskonventionen som så många inom det ultrakonservativa regeringspartiet Lag och Rättvisa (PiS) är så helhjärtat emot. Man får hoppas att den öppnar ögonen på många som faktiskt tror att antivåldskonventionen strider mot den polska kulturen och traditionen.

Dorota Tubielewicz Mattsson