Det nationalkonservativa oppositionspartiet PiS (Lag och Rättvisa) håller på att utarbeta förslag till en ny medielag som ska bli klart till parlamentsvalet den 25 oktober, rapporterar tidningen Gazeta Wyborcza. Idén kommer från den förra PiS-parlamentarikern Barbara Bubula.

Krönika
Dorota Tubielewicz Mattsson

Presidentvalet visar att vårt sätt att kommunicera ger seger, säger Bubula. Syftet med vår kloka politik bör vara att förstärka ett medialt uppvaknande.

Med det menar hon att de statliga medierna inte varit tillräckligt ”polska” och inte förmedlat sanningar som PiS anser vara sanna. Hon vill att PiS ska ta kontrollen över de statliga medierna, som nu är i händerna på regeringskoalitionens två partier, PO (Medborgarplattformen) och PSL (Bondepartiet) samt SLD (Vänsteralliansen).

Polskie Radio och TVP är båda statliga aktiebolag och Bubula vill omvandla dem till kulturinstitutioner och därmed skapa förutsättningar för PiS att byta ut ledningen i både radio och TV efter valsegern i oktober. Kulturpersonligheter ska leda den statliga polska radion och televisionen, menar Bubula, men det framgår inte vem som ska utse dessa kulturpersonligheter.

Medier i PiS-tappning ska bygga upp den ”nationella identiteten”, skriver Wyborcza. Klassiska polska litterära verk ska filmas, två historiska serier som ”fyller ut luckorna i det polska historiemedvetandet” ska sändas varje år, och medierna ska ”hjälpa till att förbättra polackernas bristande medborgerliga bildning” på bästa sändningstid.

PiS talar mycket om historiepolitiken, som dels bör se till att stoltheten över landets förflutna upprätthålls, dels driva partiets ståndpunkt i dialogen med andra länder.

Dessutom vill PiS ta bort den ”kommersiella förbannelsen” över medierna, dvs. reklamen. Istället ska radio och tv finansieras till minst 75 % av statliga medel.

Vidare vill PiS begränsa KKRiTs (Granskningsrådet för Radio och TV) roll. Det går inte att avskaffa det eftersom KKRiT är inskrivet i konstitutionen och står som garant för ”yttrandefriheten, rätten till information samt samhällsintressen inom radion och televisionen”. Därmed måste PiS samarbeta med rådet, men ”inte som det ser ut idag”, slår man fast.

Efter valet 2005 tog det PiS ett år att ta kontroll över de statliga medierna. Nu vill man upprepa den bravaden, som PiS tycker är ett försök att göra medierna sundare. I själva verket handlar det om att de statliga medierna ska vara helt beroende av det regerande partiet och dess propagandaredskap. Samtidigt ska man komma ihåg att de statliga medierna alltid har bedömts som mest objektiva i rapporteringen av till exempel val.

PiS, som hoppas på att ta över makten i höst, behöver ideologiserade medier som ska sprida partiets budskap och verklighetsbild. De privata medierna blir inte lika lätta att påverka, men det blir lättare att föra ett ideologiskt krig mot dem.

Historiepolitiken är ett begrepp som nyligen myntats av något oklara skäl och dess betydelse är svävande. Man kan dock misstänka att det handlar om att förmedla en för PiS passande historiesyn. Och då är vi plötsligt snubblande nära historieförfalskning. Polen har dessvärre en lång erfarenhet av liknande socio-tekniska processer.

Det framstår allt tydligare att PiS är så säkra på att vinna parlamentsvalet i oktober att de inte drar sig för att utmana mediernas frihet. Det är i sanning inte ofta man i en demokratisk stat ser en så oförblommerad önskan att styra vad folk ska tycka och tänka.

Med PiS vid makten blir yttrandefriheten och fria medier i Polen ett minne blott.