Vi har rätt att protestera! Det skrek demonstranterna i Warszawa som ville manifestera mot den månatliga ceremonin till åminnelse av Smolensk-olyckan år 2010 då 96 personer inklusive presidentparet omkom.

Kommentar
Dorota Tubielewicz Mattsson

De som protesterade mot politiseringen och ideologiseringen av olyckan, däribland Solidaritetslegendaren Władysław Frasyniuk, bars bort från demonstrationsplatsen av en osedvanligmängd poliser.

Frasyniuk fick för övrigt böter och hotas nu av åtal. Smolensk-religionens anhängare lämnade kyrkan efter bönerna och fortsatte mot presidentpalatset för att lyssna på Jarosław Kaczyńskis månatliga tal.

PiS-ledaren skrek som vanligt ut sina försäkringar om att regeringspartiet Lag och Rättvisa (PiS) aldrig kommer att ge upp segern och sin ”strävan efter sanningen”. Vad som är sanningen varierar från månad till månad, men talet blev den här dagen ovanligt kort.

Främmande underrättelsetjänster verkar i stor skala i Polen, det måste vi räkna med. Men vi ska segra, sade Kaczyński till anhängarna. Som vanligt förklarade han inte vad han menade. Under mässan som inledde ceremonierna talades det inte heller om olyckans offer utan om homosexualitetens allmänna skadlighet.

Polisen bar bort människor som protesterade mot regeringspartiets politik, som satt sig ner på gatan, alltså gjort passivt motstånd och som bar vita rosor (som ju förra månaden plötsligt blev symbolen för motståndet mot PiS).

Man kan naturligtvis säga att de protesterande störde en laglig och i god tid anmäld marsch och att polisen inte använde våld. Det må så vara. Det är emellertid inget bevis på att den nuvarande regimen är särskilt demokratisk.

Dessa månatliga ceremonier är numera en politisk show som alltid avslutas med Kaczyńskis emotionella, ibland hysteriska tal. Liksom andra diktatorer vet han exakt vem han talar till: hans lyssnare vill inte ha argument och fakta, de behöver känslor och tro och Kaczyński ger dem vad de vill ha.

Men man kan fråga sig om PiS-ledaren inte förlorat kontakten med verkligheten. ”Utländska underrättelsetjänster” som har tagit över Polen och har många anhängare är ett tecken på dels intellektuell maktlöshet, dels på den ökande splittringen mellan medborgarna. Kaczyński ställer polack mot polack. Han driver landet mot ett inbördeskrig.

Frasyniuks ansiktsuttryck talat sitt tydliga språk: hade han haft vapen skulle han inte tvekat att använda det, hävdade senatens talman Stanisław Karczewski (PiS) som följer samma linje som sin ordförande.

Men det är tack vare människor som Frasyniuk som Karczewski idag kan leva och verka i ett Polen där hans demokratiska rättigheter inte kränks, det är tack vare Frasyniuk han offentligt kan uttala vilka idiotier han vill. Och jag är starkt övertygad om att Karczewski faktiskt vet det. Och precis som kommunistregimen ställer han människor mot varandra, sår rädsla och ideologiserar allt.

Man skulle kunna tycka att de nuvarande makthavarna borde förklara för 28 miljoner polacker och omvärlden vad man menar med påståenden om ”utländska underrättelsetjänster” som verkar i Polen, om vilka dessa ”barbarer” och ”sämre sortens polacker” är och varför man istället för argument tar till konspirationsteorier och insinuationer. Men de kommer inte göra det. Som alla andra diktaturer kör de bara sitt race.

Dorota Tubielewicz Mattsson