Finansminister Paweł Szałamacha, utvecklingsminister Mateusz Morawiecki och utbildningsminister Jarosław Gowin anser att Polen inte har råd med den sänkta pensionsåldern.
Regeringen godkände på tisdagen den mest kostsamma förslaget om sänkningen av pensionsåldern. Kvinnor kommer alltså att pensioneras vid 60 och män vid 65 års ålder.
Det är en återgång till det system som gällde före 2013, då man gradvis började höja pensionsåldern till 67 år för alla.
I valkampanjen förra året var en återgång till det gamla systemet regeringspartiet Lag och Rättvisas (PiS) viktigaste löfte och det som hjälpte partiet till makten.
Visserligen lovade PiS att den gamla pensionsåldern skulle införas redan i januari 2016. Så blev det inte och beskedet från regeringen har dröjt till nu. Dröjsmålet berodde med sannolikhet på att det finns en konflikt inom regeringen, tre ministrar har motsatt sig den dyrbara reformen. Finansminister Paweł Szałamacha, utbildningsminister Jarosław Gowin och utvecklingsminister Mateusz Morawiecki anser alla att Polen inte har råd med sänkt pensionsålder.
Szałamacha kom med ett billigare förslag som gick ut på att man skulle på pension efter ett visst antal år i arbetslivet – 35 år för kvinnor och 40 för män. Men regeringen valde den dyrare lösningen.
Polen har visst råd med det, försäkrar regeringens talesperson, Rafał Bochenek. Den nya skattereformen med skärpta tag mot företag som utnyttjar luckor i skattelagstiftningen beräknas ge 100 miljarder złoty (232 miljarder svenska kronor) till statskassan. Finansieringen är alltså garanterad.
Experterna är av en annan uppfattning. Pengarna från skattereformen är virtuella, d.v.s. de finns inte än så länge. Dessutom pekar man på att statsbudgeten redan är ansträngd efter införandet av barnbidraget på 500 złoty per månad.
Det verkar som att regeringen avser att flytta pengar från de privata pensionsfonderna (OFE) till den statskontrollerade fonden FRD (Fundusz Rezerwy Demograficznej). Då räcker pengarna till dem som går i pension vid 60/65 år under de närmaste åren. Men vad händer sedan? Förmodligen höjs både avgifter och skatter, och de redan låga pensionerna blir ännu lägre. Och unga människor flyr till andra länder med högre pensioner och lägre skatt.
Förslaget ska nu behandlas av parlamentet och den nya lagen ska träda i kraft i oktober 2017.
De tre ministrarna är väl medvetna om riskerna med den sänkta pensionsåldern. Morawiecki stödjer Szałamachas förslag och motiverar det med att det minskade antalet arbetsföra får katastrofala konsekvenser för Polen. Gowin som ser sig själv som ”ekonomisk liberal” menar att om man vill ha sänkt pensionsålder så måste man hitta en lösning som blir bra för polackerna utan att ruinerar socialförsäkringssystemet. Szałamacha med sitt ansvar för statens finanser vet mycket väl att Polen redan i år har ett tidigare aldrig skådat underskott.
Men Szałamacha, Morawiecki och Gowin hade redan från början små chanser att göra sina röster hörda. Utslagsrösten tillhör PiS-ordföranden Jarosław Kaczyński och han vill sänka pensionsåldern. Punkt, slut.
Situationen visar dock att det finns en splittring i partiet, å ena sidan de som är trogna sin ledare och å andra sidan realisterna som föredrar att värna om Polens ekonomi.
Den splittringen kan komma att växa. PiS-politikerna är väl medvetna om vad som pågår i landet, politiskt och ekonomiskt, men de flesta vågar inte motsätta sig sin mäktige ledare. Tre har vågat och nu återstår att se om de får stanna kvar i regeringen. De har sannerligen banat vägen för en politisk opposition inom partiet.
Dorota Tubielewicz Mattsson
