Poesin var särskilt viktig för Milosz

I år är det hundra år sedan Nobelpristagaren Czeslaw Milosz föddes i den litauiska byn Szetejnie, som vid den tiden låg i Ryssland. Hans litterära karriär kom igång under mellankrigstiden, när Polen åter var en självständig stat. Samtidigt arbetade han som journalist på Polskie Radio i Warszawa. Under den nazistiska ockupationen deltog han i motståndet som skribent, och tackades med ett diplomatjobb av kommunistregimen efter kriget.

I början på 1950-talet hoppade han av i Frankrike. Nu gav han ut sin mest kända bok Själar i fångenskap (Zniewolony umysl), en stark skildring av det andliga förtrycket i kommunistländerna och som hjälpte många att förstå den totalitära statens mekanismer.

1960 fick författaren en tjänst som litteraturprofessor i USA, där han fortsatte att arbeta med dikter, essäer och översättningar. Särskilt viktig för honom var lyriken.

Som kronan på verket fick Milosz 1980 Nobelpriset i litteratur. Motiveringen löd: ”som med kompromisslös klarsyn tolkar människans utsatthet i en värld av starka konflikter”.

På 90-talet flyttade författaren hem till Polen, där hans verk varit förbjudna under större delen av kommunisttiden. Han bosatte sig i Kraków, där han avled 2004.

I samband med 100-årsminnet av Miłosz födelse 1911 kommer nu två av hans böcker på svenska på Brombergs förlag: 
Ärlig beskrivning
, en diktsamling i urval av Anders Bodegård och Leon Neuger.

Ärlig beskrivning. Det är ett fantastiskt urval, med naturintryck från barndomen i Szetejnie, förtvivlan över nazisternas ockupation under 1940-talets första halva, tankar från olika håll i världen. Som ett stråk genom hela samlingen går sinnligheten, som på ålderns höst kompletterades med tankar på ålderdomen, och känslan av voyeurism. Också religionen spelar stor roll för Milosz.

Dikterna är översatta av Anders Bodegård, Knut Ahnlund, Eva Bruno, Katarina Gruber och Nils Åke Nilsson, och som läsare förundras man ständigt över den smidiga överflyttningen från ett språk till ett annat.

Agneta Pleijel har signerat ett förälskat förord.

Den andra boken är en nyutgåva av Mitt Europa, spänstigt översatt av Stellan Ottosson. Här diskuterar Milosz det europeiska kulturarvet och nämner bland andra kulturpersonligheter också den svenske teologen Emanuel Swedenborg.

En ny inledning har skrivits av Richard Schwartz, en inledning som ger lust att kasta sig över Milosz på många sätt ännu så aktuella texter.

Gunilla Lindberg