Enligt de regimtrogna medierna innebär den nya Förintelselagen och EUs beslut om fördelningen av migranter stora diplomatiska framgångar för Polen. EU har beslutat att anta det polska förslaget om migranter och avstår från sina ursprungliga idéer. Och regeringspartiet Lag och Rättvisa (PiS) tog bort punkten om fängelsestraff för dem som ”svartmålar” Polen eftersom omvärlden nu har accepterat det olämpliga i uttryck som ”polska förintelseläger” och erkänt en allmänt rådande ”antipolonism” som nu bekämpas på ett effektivt och resolut sätt. Man erkänner visserligen att man inte har räknat med så kraftiga reaktioner ute i världen, men hela den diplomatiska krisen med Israel, USA och Ukraina förtigs.

Krönika
Dorota Tubielewicz Mattsson

Och det är just den diplomatiska krisen som har försatt Polen i ett minst sagt prekärt läge på den internationella scenen. Den briljanta idén om att med fängelse straffa lärare, journalister och vittnen som berättar om andra världskriget ur ett för Polen mindre smickrande perspektiv har väckt starka känslor och reaktioner såväl inom som utanför landet.

I själva verket har regeringens agerande ”populariserat” uttrycket ”polska förintelseläger”. Aldrig tidigare har man fått så många träffar på ”Polen” och ”förintelseläger” tillsammans. Formuleringen verkar ha etsat sig fast i omvärldens medvetande. De diplomatiska skadorna blir också svåra att reparera. Även om regeringen försäkrar sina väljare och omvärlden att relationerna nu återigen är mycket vänskapliga så har Polens trovärdighet allvarligt naggats i kanterna. I synnerhet som PiS-regeringen plötsligt har backat med förklaringen att lagen ändå inte hade kunnat följas.

Partiledaren Jarosław Kaczyński menar att regeringen kämpat för sanningen om den polska historien och att Israel accepterat det polska narrativet om andra världskriget, men sanningen är en annan. Premiärminister Mateusz Morawiecki höll två tal: det första på engelska som var riktat till omvärlden, det andra på polska som var riktat till polska väljare. Han basunerade ut berättelsen om den stora diplomatiska seger som påminner omvärlden om Polens hjältemod och lidande under andra världskriget.

Genom att skriva under den gemensamma polsk-israeliska deklarationen accepterade Israel Polens version av historiska händelser, sade han. Personer som samarbetade med tyskarna under kriget var inte polacker och enbart tyskar bär ansvaret för brott begångna under Förintelsen. Den förra regeringen anklagades för att ha drivit en antipolsk” historiepolitik. Till slut talade han länge om lögnare som ska ställas till svars och inför rätta för att ha spritt olämpliga historiska fakta.

Detta innehåller en lång rad lögner och manipuleringar. De polacker som samarbetade med nazisterna under andra världskriget var enligt premiärministern inte polacker. Vilka var de då? De var i allra högsta grad polacker även om de lyckligtvis aldrig bildade någon organisation som officiellt samarbetade med ockupationsmakten.

Morawiecki var kanske inte riktigt på det klara med vad han själv skrev under. I den polsk-israeliska deklarationen står det tydligt att Polen ”erkänner och fördömer varje individuellt fall av grymhet mot det judiska folket som polacker gjort sig skyldiga till under andra världskriget”. I talet till polackerna sa han tvärtom.

Även hans uttalande om lögnare som svartmålar Polen förtjänar fördömande. Lögnarna ska straffas ekonomiskt och även juridiskt. Men vilka är de – jo, det är polska journalister och lärare som informerar om händelser som makthavarna inte accepterar. De ska ställas inför rätta, förlora sina jobb och trakasseras på andra sätt, utlovar premiärminister Morawiecki i sitt tal till nationen.

Sammanfattningsvis kan man konstatera att det diplomatiska fiasko och den skam som Polen dragit över sig i samband med det kontroversiella Förintelselagen försöker Morawiecki göra om till en diplomatisk seger.

Vi sopar rent så att det blir lättare att gå vidare i försöken att nå ut med budskapet, sade han. Idag står vi starkare tack vare deklarationen med Ukraina.

Den nya lagen röstades igenom i expressfart utan debatt, och efter omröstningen i parlamentet blockerades kommentatorsfälten i de regimtrogna medierna. Regeringspartiet Lag och Rättvisa (PiS) försökte till varje pris undvika en diskussion som kunde ha blivit obekväm – många av dess väljare gillar förslaget om fängelsestraff för ”antipolska” uttalanden.

Efter EU-toppmötet talade Morawiecki återigen en diplomatisk seger.

Tack vare Polen som EU nådde en kompromiss om migranterna, hävdar han. Hela juni med hårda, intensiva förhandlingar plus ett tiotal svåra timmar på sluttampen och vi har fått det vi ville ha, skrev han på Twitter. Men han nämnde inte ett ord om att det var Donald Tusk som pressade de övriga EU-ledarna att avstå från den ändå ogenomförbara tvångsfördelningen av migranter. Det var Tusk som skrev till samtliga medlemsländer och föreslog en stärkt kontroll av EUs yttre gränser. Med det rykte som PiS-regeringen så mödosamt har skaffat landet kan Polen knappast ta åt sig äran av att kunna påverka särskilt mycket i EU. PiS får nu hitta något annat att skrämma sina fanatiska väljare med. Migranterna fungerar inte längre som politiskt bränsle.

Dorota Tubielewicz Mattsson