Polens främsta levande dramatiker spelas inte längre

Av Gunnel Arbin

Gunnel Arbin är journalist och har i många år bevakat Österuopa, i synnerhet Polen.

Slawomir Mrozek har fyllt 75 år. En av Polens största nu levande författare känd över hela världen som upphovsmannen till Elefanten och pjäserna Tango och På villande hav för att nu bara nämna några, bor sedan 1997 åter i sin ungdoms stad Kraków tillsammans med sin mexikanska hustru. Han har återvänt från en mer än 30-årig exil, då hans verk tidvis inte fick tryckas eller uppföras.

Men hans skådespel som räknades till absurdismens främsta verk i Polen uppförs knappast längre. Verk som Porträttet, Polis och Emigranterna säger helt enkelt inte dagens unga polska teaterbesökare någonting. Mrozeks briljanta satir gick hem i kommunismens, censurens och den misslyckade planekonomins Polska folkrepublik. I den Tredje republiken som vänder sig mot Washington och Bryssel och käbblar i sejmen, samtidigt som arbetslösheten växer och klyftorna mellan framgångsrika entreprenörer och fattiga pensionärer djupnar, är Mrozeks eleganta florettstötar mot femårsplaner och åsiktsmonopol inte längre relevanta.

Inte heller författaren själv kan arbeta som förr. Han lider av sviterna av ett slaganfall, som drabbade honom för ett par år sedan.

Slawomir Mrozek föddes i den lilla staden Borzecin utanför Kraków 1930 som son till posttjänstemannen Antoni Mrozek och dennes hustru Zofia. Som vanligt i mellankrigstidens Polen fick han en strikt katolsk uppfostran, men religionen har aldrig spelat någon roll i hans litterära skapande. Avgörande var i stället krigsåren med tysk ockupation och förföljelser (förintelselägren Auschwitz och Birkenau ligger bara några mil utanför Kraków), som avlöstes av en skapandet av en sovjetisk satellitstat och Stalintidens hårda repression.

Unge Slawomir började läsa arkitektur för att slippa ifrån den då tvååriga värnplikten, som studenter var undantagna från. Men han lämnade studierna redan efter tre månader och övergick till konststudier. Också dem släppte han snart, eftersom han var ”uttråkad”. Kunskaperna har han dock i stället använt till snärtiga politiska karikatyrteckningar. Sitt första jobb fick han därför både som tecknare och journalist i tidningen Dziennik Polski. 1956 återgick han för en kort period till universitetet i Kraków för att läsa orientalisk filosofi.

Mrozeks talang som karikatyrtecknare blommade ut i 1950-talets främsta veckotidningar, Przekroj och Szpilki Efter återkomsten från exilen har hans teckningar publicerats i den största polska dagstidningen Gazeta Wyborcza.
Redan i sin första pjäs Policja (Polis)1958 visade Mrozek lejonklon. Den handlar om en stat med så effektiv polis att all opposition undertryckts. Följden blir att polisen måste få fram fejkade politiska dissidenter för att rättfärdiga sin egen fortsatta existens!

I slutet av 1950-talet var Polen mycket kulturellt livaktigt. Andrzej Wajda gjorde sina första filmer Kanal (Medan döden väntar) och Popiol i diament (Aska och diamanter), Stanislaw Lem skrev science fiction och tonsättaren Witold Lutoslawski fick sitt internationella genombrott.

Samtidigt blev intresset för den absurda teatern allt större, och här passade både Mrozek och periodens andre största polska dramatiker Tadeusz Rozewicz in. Mrozek har dock senare förnekat att han enbart skulle rymmas inom denna genre. Inte heller vill han gå med på att syftet med hans verk enbart skulle vara politisk satir – det skall vara allmänmänskligt.

Men Mrozek har dock hela tiden haft ett gott öga till Polens stormiga historia. Om den som hela tiden är levande med många minnesdagar och kransnedläggningar vid kända personers gravar, har han sagt:

– Monstret har hållit mig fängslad men det har samtidigt fascinerat mig!