I veckan har nya politiska pakter ingåtts. Leszek Miller, partiledare i Vänsteralliansen SLD, och Janusz Palikot, grundare av det populistiska missnöjespartiet TR (Din Rörelse), har kommit överens om ett samarbete angående avlyssningshärvan. Man kan nog inte tala om en enad vänster ännu.

Det är också för tidigt att tala om en enad höger även om ledarna för PiS och Solidariska Polen (Solidarna Polska), Jarosław Kaczyński och Zbigniew Ziobro, under måndagen träffats och diskuterat ett eventuellt samarbete. PiS uppfyllde dock inte Solidarna Polskas krav och därmed blir det inget samarbete. Ziobro och Solidarna Polska vill i stället samarbeta med ultranationalistiska Folkfronten (Front narodowy).

Krönika
Dorota Tubielewicz Mattsson

Det påtända packet – så uttryckte sig vänsterledaren Leszek Miller för två år sedan om Janusz Palikot och hans parti TR, Din Rörelse. Palikot i sin tur krävde att Miller skulle lämna politiken. Nu ska de två samarbeta för att reda ut begreppen kring den stora avlyssningsskandalen.

På samma sätt är det med Ziobro och Kaczyński. Ziobro var justitieminister i Kaczyńskis regering 2005-2007 och Kaczyńskis självklara kronprins. 2011 uteslöts han ur partiet efter ohörsamhet mot partiledaren och startade Solidarna Polska. Fiendskapen var stor och verbalt utagerande. Nu finns det en önskan att närma sig varandra igen.

Det som emellertid är oklart i det förestående samarbetet mellan de forna fienderna Miller och Palikot är det organisatoriska. De hävdar att hela sjutton spår i avlyssningsskandalen bör undersökas. Ska de tillsätta sjutton separata kommissioner i detta syfte? Det låter något absurt.

Och hur hade Kaczyński och Ziobro tänkt sig sitt samarbete? Det vet vi inte eftersom samtalet ägde rum bakom stängda dörrar. Nu blev det inget av detta samarbete … ännu. Men det faktum att de inte gick ut offentligt med innehållet i sitt samtal tyder på att ett framtida närmande mellan herrarna Kaczyński och Ziobro inte är helt osannolikt och inte heller så absurt som man skulle kunna tro. Enligt TVN 24 ska de båda träffas snart igen… ”Den djupa krisen” är ett utmärkt skäl att gå ihop för att rädda ”det krisdrabbade fosterlandet”. Det talas därför om en högerkongress för att ena den polska högern. För Kaczyński är detta den största chansen för en valseger på många år.

Premiärminister Donald Tusks PO är i högsta grad på defensiven och ägnar sig i huvudsak åt damagecontrol efter avlyssningsskandalen, som långt ifrån är över. Dessutom är Kaczynskis förhandlingsläge mycket gott; Ziobros parti är i det närmaste dömt till undergång om det inte kommer med på högerns vallistor i valet nästa år.

Det återupptagna samarbetet mellan Miller och Palikot är inte heller absurt och gagnar båda sidor. Avlyssningsskandalen är bara en utmärkt förevändning. Först kommer alla att gorma åt de två politikerna, som hittills smutskastat varandra. Sedan, när denna politiska vänskap mellan Miller och Palikot blir accepterad och hemtam, kommer kanske ett lämpligt tillfälle att samarbeta även i andra frågor, till exempel en gemensam presidentkandidat.

Valet till Europaparlamentet visade nyligen att SLD och TR konkurrerade om samma väljare, och båda gick back. Även partierna på högerkanten fick minskat stöd (Solidarna Polska åkte till och med ut ur Europaparlamentet). Och alla dessa partier förlorade stort på detta. Att upprepa samma scenario i nästa val på hemmaplan skulle betyda att vänstern och högern förlorat sin självbevarelsedrift. Och vad man än säger, Polen behöver en klok och moderat vänster, likaså en klok och moderat höger.

Det är emellertid en fråga som infinner sig när man beskådar alla dessa politiska pakter: kan man ta på allvar något som politiker säger? Är deras ord av någon som helst vikt? I politiken är allting tillåtet, det vet man sedan länge. Men finns det ingen gräns inom politiken för det osmakliga? För förr eller senare lär det visa sig i valresultaten. Eller kanske ändå inte …

Dorota Tubielewicz Mattsson