Som musikland verkar Polen kanske inte riktigt så bekant som dess musik förtjänar. Alla tänker nog inte på att Polen har gett namn åt flera folkdanser, t.ex. mazurkan och att Frédéric Chopin var polack och inte fransman!  Polen är dock ett land med ett rikt och blomstrande kulturliv där musiken har och alltid haft en självklar plats med högt anseende.

Tre av Polens stora moderna kompositörer, Henryk Górecki, Grażyna Bacewicz och Krzysztof Penderecki. Bilder från Wikimedia Commons.

Det är ingen överdrift att säga att det litterära och kulturella livet i Polen i mångt och mycket har avspeglat de samhälleliga och politiska förhållandena i landet. Ett drygt sekel av politisk fångenskap (1795–1918), då Polen helt upphörde att existera som självständig stat, två världskrig och många år av kommunistiskt styre satte givetvis en prägel även på musikkulturen.

Särskilt andra världskriget var en oerhört tragisk period i Polens historia då varje konstnärlig eller annan kreativ verksamhet havererade. Efter andra världskriget tvingades de polska författarna och andra konstnärer att under starkt politiskt tryck skapa verk som hyllade det nya systemet.

Absolut musik

De tonsättare som inte ville underkasta sig kommunistiska riktlinjer höll sig till folkmusik eller till den så kallade absoluta musiken, som endast avsåg instrumentalmusik, utan antydan till ideologiska uttryck. På så sätt skapades värdefulla verk, som inte var knutna till politiska idéer och paroller, av bl.a. Witold Lutosławski och Grażyna Bacewicz.

Situationen i Polen förändrades radikalt efter Stalins död 1953, vilket så småningom ledde till det politiska tövädret. De polska musikerna fann sig snabbt i den nya, tillfälligt upptinade, konstnärliga verkligheten. I rasande tempo uppstod flera verk som förenade såväl de polska som de mest populära europeiska idéerna. 1956 grundades bland annat den varje år återkommande och fortfarande mycket betydelsefulla musikfestivalen Warszawska Jesień (Warszawahösten), Polens största festival på internationell nivå för nutida musik. Festivalen utgjorde från början även en viktig ventil mot den socialistiska realismens dogmer samt fungerade som ett slags skyltfönster mot väst för polskt men även för andra östeuropeiska länders musikaliska skapande.

Stön och buller

I och med detta uppstod i det polska musiklivet snabbt revolutionära idéer med anknytning till den så kallade estetiska sonorismen, det vill säga tekniken att skapa musik baserad enbart på ljudets klang och färg.

Sonorismens pionjär var Krzysztof Penderecki (f. 1933) som utpekade en ny riktning för modern musik i Europa. Hans avantgardistiska verk upplevdes inte sällan av samtiden som chockerande eftersom kompositören hänsynslöst utnyttjade alla möjliga ljud – skrällar, stönanden, knackningar, motorsågsbuller och t.o.m. rasslandet av en skrivmaskin, till exempel i Fluorescences.

Till skillnad från Penderecki fokuserade Witold Lutosławski (1913-94) på form- och ljudförfining. Hans musik har flera lager och dimensioner som tillsammans bildar en rik och nyanserad ljudkonstellation. Med sitt originella experimenterande har han blivit en nyskapare i polsk och europeisk musik. Även Henryk Mikołaj Górecki (1933-2010), mest känd för sin tredje symfoni Symfoni av sorgesamma sånger samt körverket Miserere, blev en ledande gestalt för den nya polska tonsättarskolan.

Här måste man också nämna den polska kvinnliga tonsättaren av internationell klass: Grażyna Bacewicz (1909-69), som kanske hamnade lite i skymundan bakom sina manliga kollegor men som inte befann sig efter dem när det gällde musikutvecklingen.

Penderecki, Lutosławski, Górecki och Bacewicz räknas alla till den nya polska tonsättarskolan, och de är idag också de moderna polska tonsättare som vunnit störst internationell berömmelse, inte minst i Sverige. 100-årsminnet av Lutosławskis födelse firades nyligen av Kungliga Filharmonikerna på Stockholm konserthus samt på andra ställen i Sverige, med ett program helt ägnat den store polackens musik. Allt detta visar tydligt att de polska tonsättarnas verk når publiken långt utanför Polens gränser.

Musiken spelar stor roll

M Anna Packalén Parkman

Men det finns givetvis många andra begåvade kompositörer i den yngre generationen. Musiken spelar en stor och viktig roll i det moderna Polen – det gäller både den klassiska musiken och den populära. Bilden av polsk musik under de allra senaste åren är så varierad och flerdimensionell att det skulle vara orättvist att försöka hitta någon gemensam nämnare.

Man kan notera att ett generationsskifte äger rum. Dagens musiker och/eller tonsättare har dessutom idag helt andra förutsättningar att komma ut på den internationella scenen, de söker sina egna vägar och kommer förhoppningsvis också föra fram de polska tongångarna och göra dem hörbara på den globala arenan i ännu högre grad än tidigare.