Den som tar bilen med sig på semestern i Polen kan göra många intressanta nedslag, både vad gäller klassiska sevärdheter och upplevelser i den fina naturen. 

Men man får vara försiktig på vägarna – den polska trafikkulturen skiljer sig avsevärt från den svenska. Peter Eklund berättar om sina intryck av sommar-Polen. 

Även i år valde vi att ta bilen till Polen under semestern, trots att jag har svårt för den ”kultur” som gäller i den polska trafiken. Vi hade hyrt en liten stuga i närheten av Sztutowo fem mil öster om Gdańsk. I denna tidigare så lantliga och ursprungliga landsända har man börjat bygga semesteranläggningar i form av andelslägenheter. På en tomt hade ägaren av den anläggning vi hyrde investerat i sex stugor för uthyrning och det var hans föräldrar som skötte den dagliga verksamheten. Till stranden var det några kilometrar att promenera genom en vacker skog med allehanda fåglar som sjöng vackert och där hackspettar hördes knacka i en gisten tallstam. Stranden var en bred sandremsa med mycket gott om plats där vi kunde vara helt ostörda. På långt avstånd kunde vi ana en caféliknande inrättning.

Stugan fanns det anledning att ha synpunkter på – bland annat avsaknaden av värme som gjorde att det kändes fuktigt. Men det vi kom att reagera mest på var att vi fick betala extra för att få tre handdukar som vi tyckte saknades. För de pengarna hade vi kunnat köpa stora egna! 

Det bestående intrycket från denna plats var dock positivt: lugnet och fågellivet i skogsområdet och att kunna vara så ostörda på stranden. Samt att området låg på genuin landsbygd.

Bilresan fortsatte tjugo mil österut och nästa anhalt var Gierłoż och Varg-
lyan där nazitopparna vistades stor del av tiden under kriget. En mycket märklig plats som byggdes för att motstå mycket kraftiga bomb-
angrepp men som de nazistiska byggherrarna själva lyckades spränga sönder. Taken på bunkrarna har fallit ned och utgör på vissa ställen väggar istället. Det kändes som en surrealistisk Picasso-tavla där perspektiven skiftade. 

Vi bodde på ett hotell i närheten som en gång i tiden varit en herrgård. Det ryktades att Hitlers livskamrat Eva Braun brukade bo där då hon besökte området, men vår guide i Varglyan försäkrade oss att detta bara var en skröna och det gjorde att jag kunde sova lugnt på hotellet.

Bilfärden fortsatte sedan till den berömda renässansstaden Zamość sydöst om Lublin och nära gränsen till Ukraina. Zamość, som jag läst och hört mycket om, var mycket mer av allt än vad jag väntat mig. En mycket vacker och väl bevarad renässansstad väl värd att besöka. Tanken svindlar ju när man hör talas om grundaren av staden som inte var nöjd med att bara bygga ett palats utan ville ha en hel stad. Det är från denna plats som uttrycket svenskt gående bord kommer. Namnet svenskt bord på polska är kopplat till en historia från 1656. Den svenske kungen Karl X Gustav hade misslyckats med att besegra fästningen i Zamość. Som sista försök tänkte han lura genom att bjuda in hetmanen Jan Sobiepan Zamoyski till en avskedsmåltid. Zamoyski accepterade inbjudan men det blev han som stod för festmåltiden – utanför murarna. Själv tänkte han aldrig komma ut. Man dukade ett långt bord med en mängd festliga maträtter men ställde inte fram några stolar. Svenskarna var ju inte välkomna så de skulle äta sig mätta och dra därifrån så fort som möjligt. Efter den händelsen började man kalla alla stående mottagningar för szwedzki stół – svenskt bord.

Det blev också några dagar i Zakopane med fotvandring i de vackra omgivningarna. Det är underbart att vandra längs med de brusande bäckarna och lyssna till den stillhet som råder på många platser. Tyvärr hade vi otur med vädret och kraftiga åskregn avlöste varandra hela tiden. En dag hade vi nått slutet på stigen och tillsammans med många andra njöt av den vackra synen av ett vattenfall. Plötsligt hördes en åskknall, himlen öppnade sig och regnet forsade ner. Det blev trångt under de träd som fanns att ta skydd inunder. 

Vi bodde på det anrika Hotel Grand Stamary och kunde njuta av dess magnifika frukostbuffé. Där fanns mycket mera av allt det man kan önska sig! Men det fanns också det man inte vill ha under en semestervistelse – en byggarbetsplats tvärs över gatan som startade arbetsdagen kl 6 varje morgon med att dra igång sina bullrande maskiner. En annan irriterande faktor var trafiken på tillfartsvägarna mot naturreservaten. Vissa valde att köra så långt man någonsin kan innan de parkerade och inledde vandringen. De kom då att i hög fart på de smala vägar som finns passera förbi dem som valt att parkera bilen lite längre bort. Ett orosmoment som lätt hade kunnat undvikas om man visat hänsyn och anpassat fart till rådande förhållanden.

 Något man imponeras över är alla de EU-projekt som finns och som enligt reglerna redovisas på skyltar. Det krävs en hel del arbete att starta dessa projekt och hålla dem igång. Det måste finnas många kompetenta projektledare på plats!

Avslutningsvis några rader om trafikmiljön. Även om stora framsteg har gjorts under senare år finns mycket mer att göra. Många vägar är smala och kurviga och dåligt underhållna men det hindrar inte i princip samtliga trafikslag att köra så fort de förmår. Lastbilar kör om så att mötande trafik tvingas stanna eller att köra så långt ut på vägrenen som det går. Trafikrytmen på motorvägarna är mycket ojämn, högsta tillåtna hastighet är 140 km/h och många kör långsammare. Men en del kör mycket fortare och då gäller det att ha uppsikt bakåt inför en omkörning, och skulle man bli kvar för länge i omkörningsfilen kan man bli omkörd på höger sida. Påfartssträckorna ut på motorvägarna är ofta så korta att det är svårt att komma in i trafikrytmen. Detta skapar många gånger onödiga konflikter. Vad det gäller trafiken finns mycket att önska. Fortfarande är risken hög för att råka riktigt illa ut.

Sammanfattningsvis hade vi tre bra veckor i Polen med god mat, god dryck och vackra miljöer med gästvänliga människor. Efterhand som allt fler blir engelsktalande blir det lättare även om jag har ansträngt mig på senare tid att förstå mera. Ett annat glädjeämne är ju den billiga bensinen, några kronor billigare per liter! Men trafiken! När ska det bli bättre? Biltätheten har ju ökat explosionsartat och idag finns det över 22 miljoner fordon.

Text och bild:
Peter Eklund