Under ledning av sin lärare Malgorzata Kwinta har barnen i klass III A i Grundskola nr 117 i Kraków skrivit egna sagor om Pippi, och dessutom gjort illustrationer. Här kommer några av sagorna, översatta av Jan Axel Stoltz.
Läs också Jan Axel Stoltz’ artikel om Pippi-projektet i Kraków >>

Födelsedan

Idag fyllde Pippi år. Hon hade bjudit in Annika och Tommy. Hon var precis färdig med att garnera tårtan, när det ringde på dörren. Det var Annika och Tommy, som kom med födelsedagspresenter. De gratulerade Pippi och gav henne presenterna. När hon öppnade paketen, hoppade det ut två katter. En rödbrun och den andra vit. Hon brydde sig inte mycket om dem utan sade:

— Vi äter upp tårtan, för vi måste ta hand om kattungarna.

När de åt, strök katterna sig mot benen på dem, för de ville få åtminstone ett litet körsbär. Sen döpte de kattungarna: den rödbruna till Micke och den vita till Ringen, för den hade små rödbruna ringar runt svansen. När Herr Nilsson såg, att Pippi bara ägnade sig åt kattungarna, blev han sur och smet i väg. Han lämnade en lapp: ”Leta inte efter mig, för du vill hellre ha de där katterna än mig!!!”

I början tog Pippi det inte så allvarligt. Hon trodde, att Herr Nilsson bara tyckte det var roligt att göra så. Likväl, när han inte hade kommit hem på kvällen, började hon bli orolig och gick ut för att leta efter honom. Som tur var hade han inte smitit iväg så långt, så hon hittade fort sin apa. Herr Nilsson förstod, att Pippi tyckte lika mycket om honom som om katterna.

Natalia Zamorska

Julafton hos Pippi

Pippi skulle vara ensam över julen, eftersom hennes sjökaptenspappa var tvungen att vara till sjöss. När hon fick reda på det med flaskpost, blev hon ledsen. Hon beslöt att själv fira Julafton. Hon bjöd sina vänner: Annika och Tommy och så djurvännerna.

Pippi började förberedelserna för Julafton. Först städning. Hon gillade inte att städa, så hon sopade bara golvet med sin gamla sopborste. Sen lade hon en färgad duk på sitt sneda bord. I stället för kniv och gaffel dukade hon kinesiska pinnar. Sist satte hon igång med att sno ihop maten. Hon bakade härliga smörgifflar fyllda med toffisås och äpplekaka med vispad grädde. Hon mixade skogsbär och strödde på smulad choklad. För att det skulle bli ännu roligare hängde hon upp karameller, kakor och ballonger i hela huset.

När första stjärnan syntes på himlen, började gästerna komma. Först kom Tommy och Annika. Och sen kom djuren. Den blinda igelkotten som bodde i Pippis trädgård. Sen den trevliga ekorren, som Pippi varje dag matade med nötter. Nästa gäst var räven från skogen i närheten. Sist att komma var den lilla åkermusen, som bodde under golvet i Pippis hus. Hela sällskapet satte sig till bords för kvällsmat. De blev förtjusta i allt som Pippi hade lagat. De åt med pinnar, de skrattade och pratade.

Plötsligt gick det upp för barnen, att djuren pratade som människor! Det var något oerhört! Alla började dansa och sjunga. De önskade, att den här natten aldrig skulle ta slut. Men när gryningen närmade sig, började förtrollningen försvinna. Djuren blev på nytt vanliga åker- och skogsvarelser, allt blev precis som det varit tidigare.

Men Pippi var jättelycklig. Hon kände, att hon hade många vänner.

Jakub Badacz

Pippis födelsedag

En dag hittade alla stadens barn i sina brevlådor en inbjudan till Pippis födelsedag. Över hela stan blev det stor förtjusning, eftersom barnen var säkra på att det skulle bli en toppenfest. Överallt var Pippi känd för sina tokiga påhitt.

För pengar som de hade i sina sparbössor köpte alla barnen var sin present till födelsedagsbarnet. De klädde sig fina och skyndade iväg till Villa Villekulla, där Pippi bodde med sina vänner: hästen och apan, som hon kallade Herr Nilsson. När de kom fram, blev de oerhört förvånade över att mötas av en clown i stället för av Pippi. Clownen gav vartenda barn en present. Det var Pippi som var utklädd och som menade, att på hennes födelsedag måste alla få en gåva.

När barnen hade gratulerat Pippi och gett henne födelsedagspresenterna, bjöds de in i finrummet. Där var jättestora bord uppställda och dukade med härliga läckerheter, som de tidigare aldrig sett eller ätit. När de ätit sig riktigt mätta, öppnade Pippi dörren till trädgården, och barnen möttes av en fantastisk syn. Hela trädgården hade omvandlats till ett tivoli. Lekarna och skämten ville aldrig ta slut.

Framåt kvällen började föräldrarna komma och hämta sina barn. När barnen sa hejdå till Pippi, lovade alla henne, att när de blev stora, så skulle de bli pirater och tillsammans ge sig till havs för att hitta Pippis pappa.

Martyna Dziedzic

Pippis äventyr i skogen

En dag gav sig Pippi ut i skogen med sin kära häst. Hon band hästen vid ett träd. I trädet såg hon en ekorre. Den hoppade på sina små ben och sjöng: Hoppsansa, hoppsansa! En bit bort såg hon ett rådjur som sträckte ut sig på ängen.
Pippi började gråta, för hon hade gått vilse i den jättestora skogen. Djuren hörde hennes gråt. De kom springande från alla håll. Det råkade Anton få se, så han sprang med dem.

— Vad gråter du för? frågade han.
— För att jag gått vilse, svarade Pippi.
— Jag heter Anton.
— Och jag Pippi.
— Var kommer du ifrån?
— Från djungeln. Jag kom hit för att titta på djuren.
— Hos er måste det vara väldigt tråkigt, för där finns ju ingen skola.

Pippi kunde inte skriva och inte läsa, så Anton började lära henne. När hon hade lärt sig läsa och skriva, sa hon hejdå till Anton. Hon hoppade upp på hästen och red iväg åt sitt håll.

Mateusz Dubiel

Läs Jan Axel Stoltz artikel om läraren Malgorzata Kwinta och hennes sagoskrivande elever