Polska institutet i internationellt blåsväder

Direktörerna för Polska institutet i Berlin, New York och New Delhi får sparken av utrikesminister Witold Waszczykowski. Men kulturpersonligheter i Berlin och New York står upp och försvarar dem, skriver tidningen Gazeta Wyborcza.

Polska institutet har till uppgift att sprida kunskap om Polen och polsk kultur i utlandet. Direktörerna får dåligt betyg av regeringspartiet Lag och Rättvisa (PiS), trots att de tidigare ansetts sköta jobbet över förväntan bra. Nu får de gå – omedelbart.

Det som väckt ont blod på UD ska vara den berlinska PI-direktörens ”oförmåga att finna lämpliga och villiga samarbetspartner” för en visning av filmen Smolensk. Filmen, som är regisserad av Antoni Krauze, beskriver flygolyckan 2010, då dåvarande presidenten Lech Kaczyński och 95 andra personer omkom och utmynnar i att presidentplanet sprängdes i luften. Polens ambassadör i Berlin, Andrzej Przylebski som utnämndes efter maktskiftet förra hösten, skriver till Warszawa att PI-chefen visat ”alltför stort engagemang i den judiska problematiken” – hon ville visa Paweł Pawlikowskis Oscarsbelönade film Ida.

”Man bör inte överdriva genom att ge den polsk-judiska dialogen rollen som det främsta exemplet på den interkulturella dialog som pågår i Polen. I synnerhet borde Tyskland inte tillskrivas en medlarroll i denna dialog”, skriver ambassadören. Han anser att det finns tillräckligt många initiativ i detta ämne; istället borde man satsa mer på den polsk-ukrainska eller polsk-litauiska dialogen.

En liknande situation har uppstått i New York, där UD vill ersätta den nuvarande direktören med någon som ska prioritera den polska historien och den politiska filosofi som är ”arvet efter Lech Kaczyńskis politiska tanke”, som ska arbeta med att ”eliminera skadliga minneskoder och negativa stereotyper kring polacker och Polen, i synnerhet från andra världskrigets dagar” samt ”kampen mot den ryska propagandan”.

Under 2017 ska huvudsakligen kyrkans män ihågkommas Dessutom ska PI förbereda världen på firandet av 100-årsdagen av Polens självständighet (som infaller i november 2018) och firandet av floden Wisłas år.

Det saknas emellertid ett viktigt inslag i dessa instruktioner – kulturen. Vissa menar att det är ett förbiseende. Andra förbereder sig på att försöka smuggla in lite kultur i dessa idel politiska och ideologiska direktiv. UD lämnar emellertid inga tvivel: PI ska ”koncentrera sig på informationspolitik och eliminering av negativa stereotyper”. Man ska ”öka Polens närvaro i medier och framför allt öka Polens igenkännlighet som en viktig politisk partner”.

Den kulturella verksamheten hamnar på undantag och tillmäts ingen större betydelse trots att den är regeringens främsta instrument för att informera om Polen, sprida kunskap om landet och göra det igenkännligt.

Såväl i Berlin som i New York protesterar Polska institutets samarbetspartner och uttrycker förvåning och missnöje med att UD nu berövar dem kunniga, erfarna och engagerade promotorer av den polska kulturen.

Dorota Tubielewicz Mattsson