I Grevlunda, på Österlen, upprätthålls den gamla polska traditionen att till minne av furstinnan Wanda kasta blomsterkransar i floden.

Det är en grupp svensk-polacker och svenskar som, efter att på svenskt manér ha klätt midsommarstången, binder nya kransar som kastas i den porlande bäcken som rinner förbi.

Janina Ahlgren, Catharina Norén och Maria Ploszewska Paulsson kastar blomkransar i bäcken.

Wianki (blomsterkransar) är en urgammal tradition förknippad med hedniskt midsommarfirande i Polen (noc swiętojanska, sobotka, eld- och vattenkulten), berättar lektor Maria Ploszewska Paulsson i Lund. Enligt vissa forskare kopplas traditionen också till kungadottern Wandas död i Wisla.

Flickor går ner till Wislas strand med blomsterkransar (en symbol för kyskhet) och lägger dem på vattnet, ibland tillsammans med brinnande stearinljus.

I dagens Polen är det ljus- och ljudspel i de stora städerna vid Wisla: Kraków, Warszawa och Torun.

Wanda var dotter till Krak, den polske kung, som enligt legenden någon gång på 800-talet grundade staden Kraków. Vid faderns död övertog Wanda kronan och styrde landet, älskad av folket för sin skönhet och visdom, berättar Maria Ploszewska Paulsson.

Men landet angreps av den tyske fursten Rydygier, som ville gifta sig med Wanda.

Kungadottern sade nej, och Rydygier hotade att ödelägga landet och ta henne med våld.

För att undkomma detta öde kastade Wanda sig från Wawelklippan ner i Wislafloden, där vattennymferna med blomsterkransar i håret lät henne vagga på vågorna.

Följande morgon hittade Krakówborna sin härskarinnas kropp på flodstranden. I sin sorg lät de bygga en kulle, Wandas kulle (Kopiec Wandy), som finns än idag.

Gunilla Lindberg

Wandamotivet har lockat flera målare:

Flickorna lägger ut kransar och ljus enligt Wandatraditionen.

Wandas död, målning av Maksymilian Piotrowski 1861.