Studierna ska leda till drömjobbet – inte till offentliga sektorn

Kristina Johansson. Foto: OKF.

Många ungdomar går vidare till universitet och högskolor efter studentexamen. Utbildningen ska ge ett intressant jobb – i hemlandet eller någon annanstans.
Inom EU pågår ett projekt för att göra utbildningarna jämförbara. Då blir det lättare för studenter, forskare och lärare att arbeta och studera utomlands. Studierna ska också skapa kompetenta yrkesmänniskor som kan omsätta sina kunskaper i praktiken.
Kristina Johansson vid Linköpings universitet har forskat på studenternas egen inställning: vad de tycker om sin studietid, hur övergången till arbetslivet blev och hur mycket nytta de har av vad de har lärt sig. Hon har intervjuat studenter som läst statskunskap, ett tiotal i Linköping och lika många i Gdansk, först under studietiden och sedan när de kommit ut i yrkeslivet.

Studier i statsvetenskap innebär att man lär sig hur administrationen i landet fungerar. Avsikten med utbildningen är att skapa kompetenta tjänstemän för stat, kommun och landsting. Där hamnar också de flesta av de svenska studenterna, medan de polska går direkt till det privata näringslivet, ofta till tjänster som inte har mycket med deras utbildning att göra.

Jobb men inget inflytande

Grupperna skiljer sig åt ganska ordentligt. De svenska studenterna upplever ofta studierna som början på en personlig bildningsresa. De njuter av tiden vid universitetet, trivs både med studier och med studentlivet – som de betraktar som minst lika viktigt. Att bli vuxen uppfattar de som en process där deras tidigare upplevelser har format dem, och så kommer det att fortsätta.

Studierna i statskunskap förbereder dem på arbetet som tjänstemän och utredare i offentlig tjänst. När Linköpingsstudenterna går ut i arbetslivet är de bra på det de förväntas göra. Ändå känner de sig ofta klämda mellan allmänheten och politikerna. De gör utredningar, analyserar och skriver lagförslag, men de tycker inte att de har något reellt inflytande.

Inte mer än nödvändigt

För de tio studenterna i Gdansk är det självklart att de i och med sin plats på universitetet tillhör en elit med gyllene framtidsutsikter och att de kommer att få stort inflytande i samhället. Men inte som politiker – de vill inte arbeta i den offentliga sektorn!
Eftersom arbetslösheten länge varit hög i Polen börjar de mot studietidens slut inse att de kanske inte får något jobb. Ändå klamrar de sig fast vid uppfattningen att de har goda chanser överallt i EU. Studierna ger dem ett självförtroende som ofta är högre än deras kompetens.

De polska studenterna trivs också mycket bra med sin studietid. Men det har utbildats en praxis att de inte ska göra mer än de absolut måste. Lärare och elever har en slags dold överenskommelse om vilken ansträngningsnivå som gäller. De lär sig hantera institutionens krav (som att kopiera material utan att läsa det, att få varandras anteckningar o.s.v) – för att klara sig, men inte mer.

När de till slut lämnar högskolan hamnar de nästan alltid i det privata näringslivet och får syssla med helt andra saker. Det tycks verkligen som om deras arbete inte har det minsta att göra med vad de lärt sig på universitetet. Det som uppskattas är hur lätt de har för att kommunicera, hur flexibla, lojala de är och hur bra de är på att organisera.

Biljetten till elitjobbet

Ett par saker i Johanssons resultat är mycket intressanta. Först studenternas olika inställning till sina studier – svenskarna ser ofta universitetstiden som en bildningsresa, som fortsätter hela livet; för polackerna ska deras akademiska exa-men ge dem inträdesbiljetten till elitjobben – men den biljetten får inte kräva mer kraft än nödvändigt. Efter studierna hamnar svenskarna i förvaltningen och arbetar ungefär med det de lärt sig. Polackerna hamnar i det privata näringslivet och sysslar med helt andra saker.

Det är ingen tvekan om att studenterna blir anställningsbara – men särskilt i Polen verkar det som att eleverna egentligen borde ha studerat något annat: ekonomi till exempel.

Gunilla Lindberg

Kristina Johanssons forskning har ingått i ett EU-projekt där forskare i Polen, Sverige, Norge och Tyskland studerar övergången mellan akademi och arbete. Avhandlingen heter ”Broad entrance – vague exit. The trajectory of political science students through higher education into working life” och kom ut i våras.