I två veckor har president Bronisław Komorowski och ärkebiskop Stanislaw Gądecki brevväxlat. När Komorowski, trots kyrkans direkta uppmaning att avstå, skrev på lagen om behandling av barnlöshet med IVF-metoden har kyrkan inte bara ”drabbats av djup sorg” utan också hotat med evig fördömelse. I ett första brev hävdade ärkebiskopen att lagen strider mot den polska konstitutionen och berövar de ofödda deras värdighet och det skydd som garanteras i grundlagen.

Komorowski besvarade kritiken:

Den demokratiska ordningen kräver av oss alla en beredskap till kompromiss, vilket ibland innebär att man måste acceptera att den parlamentariska majoriteten är viktigare än ens egna övertygelser, skrev presidenten. Han underströk kyrkans roll i det polska samhällslivet, men han påpekade samtidigt att den rollen bygger på en ömsesidig respekt för att kyrka och stat ska vara åtskilda, rapporterar tidningen Gazeta Wyborcza.

Nu har ärkebiskopen i sin tur besvarat Komorowskis brev.

Presidenten har skrivit på en lag som inte är ett uttryck för en konsensus utan för ett extremt ideologiskt ställningstagande, menar Gądecki. Han ifrågasätter Komorowskis uppfattning att kyrkan och staten ska vara åtskilda. Han påpekar att det i författningen talas om ett ”samarbete” mellan stat och kyrka. Kyrkan och den politiska gemenskapen kan tjäna alla än effektivare om de upprätthåller ett sunt samarbete. Detta samarbete har inte sällan brustit i synnerhet då det gällde försvaret av människans värdighet och rättigheter från tillblivelsen till den naturliga döden, hävdar Gądecki. Han åberopar inte oväntat påven Johannes Paulus II och citerar hans Evangelium vitae: dessa värderingar är sprungna ur sanningen om människan, skyddar den mänskliga värdigheten och kan därför inte ändras eller förstöras av en individ, en majoritet eller en stat.

Där det handlar om människoliv finns det inget utrymme för kompromisser, skriver Gądecki.

Det är uppenbart att kyrkan driver diskussionen till sin spets. Mer än så: relationerna mellan kyrkan och staten blir alltmer spända. Kyrkan har svårt att acceptera att regeringen och parlamentet fattar beslut utan att konsultera biskoparna. IVF-behandlingen och nu även lagen om de transsexuellas rätta att själva bestämma sin könstillhörighet är utan tvivel nageln i ögat på kyrkan. Biskoparna tar inte till sig medicinska fakta, de blandar ihop definitioner och termer och uppvisar en uppseendeväckande brist på medkänsla för mänskliga problem och tragedier. Kyrkan blir alltmer rabiat och fientligt inställd till den sekulära demokratiska världens lag och ordning. Det är en utveckling som går stick i stäv mot påven Franciskus kyrka som blir alltmer öppen, tolerant och förstående. Om man lägger till det faktum att det konservativa och ultrakatolska oppositionspartiet PiS (Lag och Rättvisa) kan komma till makten i höst finns det risk att Polen med tiden kommer att bli en religiös stat.

Dorota Tubielewicz Mattsson