Presidentens flört med advokaterna

President Andrzej Duda. Foto: Lukasz Plewnia. wikipedia.

President Andrzej Duda. Foto: Lukasz Plewnia, wikipedia.

Stående ovationer mötte Konstitutionsdomstolens (KD) ordförande Andrzej Rzepliński på Polska advokatsamfundets stämma i Kraków i helgen. Alla reste sig när Rzepliński kom upp på scenen, ett fåtal i publiken satt demonstrativt kvar på sina platser, bland dem president Andrzej Duda.

Konflikten mellan regeringen och Konstitutionsdomstolen lever vidare, kort sagt.

President Duda sitter kvar. Därför kommer han att gå till historien, twittrade regeringens presstalesperson Beata Mazurek i en rask kommentar.

Frågan är bara: vilken historia? Det alltmer auktoritära och antidemokratiska regeringspartiet Lag och Rättvisas (PiS) historia? Eller den demokratiska oppositionens historia?

Presidentkansliets allt sorgmodigare presschef Jacek Magierowski (en gång i tiden en driftig och läsvärd journalist) hävdade att ovationerna var advokatsamfundets sätt att ta avsked av Rzepliński vars uppdrag som ordförande i KD går ut i december.

Det verkligt intressanta i hela den här historien är dock frågan varför president Andrzej Duda egentligen var där. Han är visserligen jurist (dock inte advokat) men som president hör han inte till advokatmiljön. Själv försäkrade han att han var där av ”respekt för advokaterna”.

Kanske ville han känna advokatsamfundet på pulsen i frågan om Konstitutionsdomstolen (KD) och eventuellt sätta ytterligare en käpp i hjulet för domstolens verksamhet. Att splittra juristmiljön är en beprövad metod för auktoritära politiker att hålla sig vid makten. Duda gjorde sitt bästa: han uppmanade advokaterna att inte ta ställning i den pågående politiska konflikten och utlovade samarbete ifall regeringen skulle försöka sig på lagändringar mot Advokatsamfundets vilja (!).

Som tack för sin medverkan fick presidenten ett exemplar av den polska grundlagen.

Rzepliński i sin tur tackade för att advokatsamfundet för ett år sedan antog en resolution som försvarade Konstitutionsdomstolen. Han talade om advokatsamfundets nyckelroll när det gäller försvar av grundlagen och de mänskliga rättigheterna. Han påminde att det är advokaterna som utbildar samhället i hur grundlagen fungerar och hur den ska tillämpas. Och han fick stående ovationer ännu en gång.

Dudas sondering av stämningarna bland advokaterna visar tydligt att de nya makthavarna verkar enligt den gamla romerska angrepps- och krigföringsmetoden – att söndra och härska. Om advokaterna ger efter för hans demagogi får framtiden utvisa. Men av reaktionerna att döma kommer de sätta sitt kall och sina värderingar före det egna materiella intresset.

Dorota Tubielewicz Mattsson