Valdeltagandet var under 50 % – men många av dem som röstade vill ha bort etablissemanget.
Foto: Jan Axel Stoltz

Så sent som för tre månader sedan hade president Bronisław Komorowski störst förtroende bland polackerna. Tre fjärdedelar av alla väljare ansåg att han gjorde ett mycket gott arbete. Idag vet vi att han förlorade första valomgången mot PiS-kandidaten Andrzej Duda. Inte nog med detta: 20% av väljarna demonstrerade sitt missnöje med de styrande genom att lägga sin röst på missnöjeskandidaten Paweł Kukiz.

Analys
Dorota Tubielewicz Mattsson

Söndagens valresultat väckte förvåning, för att inte säga bestörtning. Framför allt visade det att politiken inte, som många hävdat, en gång för alla bestäms av polariseringen mellan PO (Medborgarplattformen) och PiS (Lag och Rättvisa). Någonting viktigt har inträffat: väljarna vägrade delta i det ”polsk-polska kriget”. De visade också att de inte längre accepterar det politiska etablissemanget med dess maktmissbruk och respektlöshet. Det låga valdeltagandet (under 50%) tyder på att väljarna inte vill ha förutsägbara val. Och att de 25 år efter det demokratiska genombrottet ser den polska staten som ett fiasko.

Komorowski är den ende presidentkandidaten som identifieras med staten. De andra – Duda, Kukiz, Ogórek, Korwin-Mikke och Palikot – är alla starkt statsfientliga. De anser att Polen är ockuperat (av EU, judar, ryssar, amerikaner, PO etc) och nu måste befrias. Komorowski lyckades inte stå emot denna radikala populistiska våg som sköljer över landet. I själva verket är det knappast förvånande – liknande tendenser förekommer i flera europeiska länder inklusive Sverige.

Om knappt två veckor blir det en andra valomgång. Striden står nu mellan Komorowski och Duda. Det blir ett spännande och oförutsägbart val. Utgången beror i mångt och mycket på vem Kukiz-anhängarna kommer att rösta på. Låt oss komma ihåg att Kukiz en gång i tiden var en varm anhängare av PO och att hans rörelse har växt upp ur missnöjet med det styrande partiet. Själv säger han att han inte kommer att rösta på någon av kandidaterna. Men hans unga, välutbildade och mycket arga anhängare är inte människor som struntar i att rösta. De vill verkligen ha en förändring. Men kommer de att lägga sin röst på Duda för att demonstrera sitt ogillande av PO:s agerande eller kommer de rösta på Komorowski som det minst onda av två onda ting?

Det är också möjligt att de 50 procent av polackerna som valde att stanna hemma på valdagen nu vaknar upp ur sin letargi. Komorowski och PO kommer säkerligen göra allt för att övertyga sina presumtiva väljare om att Polen hamnar i fördärvet om PiS vinner presidentvalet. I synnerhet som Polen i höst står inför ett parlamentsval som med Duda som president lätt kan leda till maktskifte. Man får ju hoppas att polacker ställer sig den avgörande frågan om de verkligen vill leva med PiS blandning av vänsterpopulistiska och högerschizofrena idéer.

Polen står inför stora förändringar. Andrzej Duda och det högerpopulistiska PiS som står bakom honom betyder att hotet om politiska provokationer, övervakning av medborgarna och säkerhetsstyrkornas allmakt kommer tillbaka. Paweł Kukiz står i sin tur för polackernas skrik på hjälp, han är ett ansikte för deras missnöje och misstro mot systemet och staten. Men Kukiz saknar politisk bakgrund, han saknar ett parti och strukturer som han kan arbeta inom. Hans stora valframgång visar det stora behovet av direkt demokrati, den visar också demokratins stora potential och inre dynamik. Men om han inte förmår att hantera det på rätt sätt kan han mycket väl bli en i raden av många inkompetenta och ansvarslösa politiker som polackerna snabbt förlorar tilltron till.

Det lär bli en hektisk valkampanj de närmaste två veckorna. Debatter mellan de två kandidaterna planeras till den 17 och den 21 maj.