Polskie Stronnictwo Ludowe, PSL (ordagrant Polska folkpartiet, ofta kallat Bondepartiet) grundades redan 1895 i den österrikiska delen av det då delade Polen. PSL kan ses som ”urcenterpartiet”, det första gröna europeiska agrardemokratiska partiet, som organiserade landsbygdens folk. Det var PSL som började använda gröna fanor och fyrklövern som symbol.

När Polen återvunnit självständigheten 1918 fick PSL snart en viktig politisk roll. Bondeledaren Wincenty Witos var premiärminister vid tre tillfällen under 1920-talet, bland annat när Röda Arméns tåg västerut stoppades (”Undret vid Wisla”). Witos var även med om att ta initiativ till ”gröna internationalen” (officiellt Internationella Agrarbyrån), där gröna europeiska bondepartier samarbetade under mellankrigstiden. Grunden för samarbetet var demokrati, fred och likvärdiga förhållanden mellan stad och land.

Under andra världskriget organiserade PSL så kallade bondebataljoner som bekämpade de nazistiska ockupanterna och efter krigsslutet var PSL den i särklass starkaste motståndaren till kommunisterna. Under ledning av Stanisław Mikołajczyk försvarade partiet i det längsta demokratin men slogs ned med våld. Mikołajczyk tvingades 1947 i landsflykt men arbetade vidare för de gröna idéerna i exil.

Under kommunisttiden fanns vid sidan om det styrande PZPR (Förenade Arbetarpartiet) ända fram till järnridåns fall 1989, ett stödparti för bönder, ZSL (Förenade Bondepartiet). Detta parti var ganska maktlöst på riksplanet, men lokalt kunde de gröna idéerna leva vidare, ett skäl till att kommunisterna misslyckades med att kollektivisera det polska jordbruket. När jag under ”Solidaritetssommaren” 1981 reste runt med Bondesolidaritets ordförande Jan Kułaj tog han med mig till några äldre bönder som hade varit aktiva i PSL och som arbetade för att partiet åter skulle bli en självständig politisk kraft.

Under 1980-talet hade det svenska Centerpartiets Ungdomsförbund, CUF, ett omfattande utbyte med polska Landsbygdsungdomsförbundet, ZMW. Vid rundabordskonferensen 1989 bytte ZSL sida och gjorde upp med Solidaritet om demokrati och fria val. Nu återuppstod PSL som självständigt parti, ett arbete där en del av de unga som varit i Sverige deltog. PSL är det enda parti som varit representerat i sejmen hela tiden sedan det fria valet 1991. PSL-ledaren Waldemar Pawlak var premiärminister två gånger under 1990-talet.

Efter demokratins återinförande utvecklades ett omfattande samarbete och utbyte mellan PSL och de nordiska centerpartierna inom INC (International Network of Centre Parties). Vid centerstämman i Skövde hölls exempelvis ett av huvudtalen av PSLs ordförande Jarosław Kalinowski (nu EU-parlamentariker). Samarbetet har under 2000-talet i stort sett somnat in, främst på grund av att partierna har valt olika partigrupper i Europaparlamentet. Det finns dock idag krafter som vill utveckla det centergröna samarbetet över Östersjön.

Mellan 2007 och 2015 bildade PSL och Medborgarplattformen PO en koalitionsregering med Donald Tusk som premiärminister. Det var en tid med snabb ekonomisk utveckling, men vid valet 2015 vann Lag och Rättvisa PiS majoritet i sejmen.

PSL har haft inre motsättningar men tack vare sin starka organisation har partiet hela tiden klarat sig kvar i sejmen. I lokal- och regionalvalen har partiet en klart starkare ställning. Den nye partiledaren Wladyslaw Kosiniak-Kamysz har profilerat partiet hårdare och hör idag till de mest intressanta polska politiska ledarna. Mycket tyder på att partiet kommer att spela en viktig roll i polsk politik även framöver.

Håkan Larsson

Läs också – PSL har en nyckelroll i polsk politik >>