Varje gång det kommer demokratiska krafter till makten utbryter en revolt i Polen som omöjliggör förändringsarbetet. Det sa Jarosław Kaczyński, mäktig ordförande i regeringspartiet Lag och Rättvisa (PiS), på partikongressen i helgen.

Krönika
Dorota Tubielewicz Mattsson

Orden föll strax innan KODs (Kommittén för demokratins försvar) stora frihetsmarsch gick av stapeln i Warszawa i samband med firandet av det första delvis fria valet 4 juni 1989.

Kaczyński menade att de tjugosju åren efter kommunismens fall och det första delvis demokratiska valet har varit en enda lång sammandrabbning mellan demokratiska krafter och sådana krafter som inte ville tillåta den riktiga demokratin i Polen.

Varje gång en sådan demokratisk rörelse kommer till makten bryter ett uppror ut som förstör reformarbetet. Så var det 1991 då Jan Olszewskis första riktiga demokratiska regering kom till makten och rebellerna anklagade den för att driva ekonomin i botten, så var det 2005 med koalitionen mellan PiS (Lag och Rättvisa), Samoobrona (Självförsvar) och LPR (Polska familjeförbundet) som anklagades för att införa diktatur och så är det idag när PiS återigen vunnit demokratiska val. Man fråntar oss rätten att genomföra det demokratiska reformarbetet. Polacker har rätt till förändring, de har rätt till Polens förnyelse och vi kommer inte att avstå från dessa rättigheter, det går vi inte med på, sa Kaczyński.

PiS-ledaren talade också om Polens suveränitet – Polens hotade suveränitet. Hotet kommer utifrån menar han, och då förstår man att det handlar om EU och Europakommissionens utlåtande om läget i Polen. Hotet består i att påtvinga Polen en mångkulturell utveckling som hårdast slår mot de fattiga, vilket i sin tur gagnar Västs ekonomiska ambitioner att göra Polen till källa för billig arbetskraft.

Ingripandet utifrån påminner oss om kommunisttiden, säger Kaczyński.

Ett oroväckande inslag i hans tal var jämförelsen med Sydkorea som gått hela vägen från en fattig stat till en rik demokrati. Han glömde emellertid att säga att Sydkorea i början av sin framgångsväg var en hårdför diktatur. Kan det möjligen ses som en fingervisning om vilka planer Kaczyński har för Polen?

Rebellerna är naturligtvis oppositionen och KOD som organiserar massorna i fredliga marscher för att fira det som PiS ignorerar: den 4 juni – Frihetens dag. I sin iver att skriva om den polska historien och lyfta fram nya hjältar pekar man på att valet 1989 garanterade kommunisterna 65 % av platserna i parlamentet och senaten och bara 35 % gick till Solidaritet. Dessutom menar man Rundabordssamtalen skedde på kommunisternas villkor och garanterade dem ansvarsfrihet för sin forna verksamhet.

Ingen förnekar att valet i juni 1989 var bara delvis fritt. Men det innebar ett första steg mot friheten. Varken kommunisterna eller oppositionen visste då hur utvecklingen skulle bli – ingen anande att kommunisterna skulle lida ett historiskt nederlag och helt enkelt tvingas att lämna ifrån sig makten. Ja, lämna ifrån sig makten för maktövertagandet skedde på ett fredligt sätt och utan blodspillan.

Valet i juni 1989 blev också startskottet för Jaroslaw Kaczyńskis och hans brors politiska karriärer. Nu ifrågasätter han denna historiska händelse.

Noteras bör att KOD ensamt stod för firandet av valet den 4 juni 1989. Kommittén samlade kring sig aktiva politiker och före detta politiker, men framför allt vanliga medborgare (de som av PiS kallas kommunister, tjuvar, förrädare, sämre sortens polacker m.m.). Alla gick under vit-röda polska flaggor samt EUs blåa flagga. Inga partiemblem syntes till.

Något officiellt firande på årsdagen av den 4 juni arrangerades inte. PiS-ledaren Kaczyński kom med förtäckta hot mot oppositionen och EU och president Andrzej Duda flydde till Italien för att bese en utställning i Pompeji.

Och rebellerna, dessa fredligt marscherande medborgare tänker Kaczynski inte ge vika för, tvärtom – de måste kväsas.

Dorota Tubielewicz Mattsson