Det är en så fantastisk miljö som flera borde få möjlighet att besöka, skriver Peter Eklund som har fotvandrat i Zakopane några heta sommardagar. Han är kluven mellan hur fint det är – och hur mycket bättre det skulle kunna bli.

I sommar har vi tillbringat några dagar i det fantastiska Zakopane med dess storslagna omgivningar. Vi åkte bil från Kraków, och den resan i sig är ett äventyr. Halva distansen är vägen någorlunda, men varför väljer polska vägmyndigheter så låg standard på den nyanlagda motorvägen att den måste hastighetsbegränsas? En del bilister kör dessutom så att uppmärksamheten måste vara på helspänn hela tiden.

Vad det gäller trafiksäkerhet finns fortfarande en hel del att göra i det här landet. Antalet dödade i trafiken är 5.000 per år. Detta är trots allt en stor förbättring jämfört med för tjugo år sedan då antalet var 10.000 per år och antalet bilar var betydligt mindre.

Sjuhundra i kön

Det är den sista biten där vägen är kurvig, smal och backig som gör det besvärligt. Någon kilometer innan man kommer fram till Zakopane finns en bro som är så smal att trafiken körs i en riktning åt gången och regleras via trafikljus. När vi lämnade Zakopane på fredagskvällen räknade vi till sjuhundra bilar i kö för att komma över bron. Den sista bilen hade alltså drygt en timmes väntan framför sig. Trafiksituationen blev ju inte enklare av att cykeltävlingen Tour de Pologne pågick samtidigt.

Vi kom fram till vårt hotell Mercure Kasprowy strax före incheckningsdags. För att fördriva tiden innan vårt rum var klart, gick vi till gym- och bassängavdelningen. Där krävde damen bakom disken oss på rumsnummer – vilket vi ju inte hade eftersom vi inte checkat in. Men efter noggrann kontroll med huvudreceptionen lät hon oss passera.

Torr tröja

Att bada i inomhuspoolen med utsikt mot de vackra bergen var en mycket vacker upplevelse. Utanför fanns en terrass med solstolar där man kunde fortsätta glädja sig åt den storslagna naturen. Från vårt hotellrum med balkong såg vi också ut över de mäktiga bergen.

Efter bad och incheckning promenerade vi sedan uppför berget till Gubalówka. Trots värmen valde vi att gå istället för att ta linbanan strax intill hotellet. Vandringen tog drygt en timme, och det första som fanns på önskelistan när vi kom upp på toppen var en torr tröja att byta om till. I en av de många små butikerna inhandlades en t-shirt med texten ”Nie dotykać. Jestem już zajenty” (Inte röra! Redan upptagen!). Framförallt kvinnor som jag mötte drog på munnen, och några kommenterade min t-shirt med orden att det var en fin tröja jag valt.

Vi upptäckte att det fanns många ungerska delikatesser att välja mellan. Det var dessutom alldeles för många bilar på en så smal väg. Men det var också gott om ställen där man kunde slå sig ner, fukta strupen efter den mödosamma vandringen och njuta av den vackra utsikten.

På kvällen stannade vi kvar för att äta på hotellets terrass. En kock i rätt mundering stod vid grillen och lagade maten, medan vi avnjöt drinken och salladen före. Den grillade maten var utsökt och naturupplevelsen fantastisk. Måltiden var också mycket prisvärd.

Nästa dag tog vi lokalbussen först till Zakopanes centrum, sedan vidare till vandringslederna mot Morskie Oko, den vackra fjällsjön.

Väl skyltat

En vandring på nio kilometer leder fram till sjön. Längs vägen finns anvisningar om hur långt det är kvar. Måtten är angivna i timmar och minuter och angivelserna stämmer mycket väl.

Det var mycket folk ute på leden, stundtals blev ljudnivån från samtalande människor störande för den som ville uppleva naturen och höra fåglar och andra djur. Den som ville kunde åka med någon av vagnarna, dragna av vackra hästar som blev alldeles löddriga av svett i det varma vädret. Själva gick vi till fots fram till den vackra sjön, där vi stannade och njöt av utsikten. Tillbaka vid startpunkten äntrade vi en minibuss som avgick då den var fullsatt och lite till. Några passagerare fick stå hela den fyrtio minuter långa bussresan tillbaka.

I Zakopane tog vi en promenad på Krupówki och valde ut en av de många restaurangerna. Maten var mycket välsmakande och servicen excellent. Och prisvärd. Men Krupówki känns i lite behov av modernisering. Mycket av det som erbjuds är närmast att klassa som krimskrams och trängseln är ju stor i en småstad som blir en storstad under högsäsong.

Det skulle kunna finnas utrymme för flera besökare om man utökade gångområdena och reglerade biltrafiken på ett förnuftigt sätt. Nya, nästan färdigbyggda hotell börjar redan bli övervuxna av sly i brist på gäster. En kapitalförstöring pågår i området när dessa inte helt färdiga byggnader bara blir stående utan att utnyttjas. Och detta beror delvis på att man inte löst frågan om hur man skall komma till denna storslagna plats.

Mest lokala besökare

Många skyltar informerar om att verksamheten finansieras via EU:s regionala fonder. Det gäller vandringsleder, restauranger och olika slags serviceinrättningar. Mycket är i väldigt gott skick och man kan konstatera att fler turister skulle kunna komma till området. Vi gjorde en enkel kontroll av registreringsskyltarna på bilarna och de flesta kom inom en radie av ca 150 km. Andelen utlandsregistrerade bilar var mycket låg, knappt en bil på hundra. Med fler turister skulle ekonomin ytterligare kunna blomstra i området.

Tredje dagen tog vi bilen till en vandringsled i en dal, Dolina Chocholowska. Bilen parkerades en halv kilometer från entrén. Där kan man hyra sig en cykel eller åka häst och vagn. Men vi vandrade, det är cirka fem kilometer till dalen. Vägen är mestadels asfalterad, bara sista biten är stenlagd.

Bajamajor finns utplacerade på lämpliga ställen. På vissa håll står bänkar och bord där man kan vila en stund, kanske dricka och äta av den medhavda matsäcken. I den vackra dalen finns restaurang, övernattningsmöjligheter, en liten vacker kyrka och en fantastisk utsikt över de vackra och mäktiga bergen. På nordsidan av bergen låg fortfarande snö – en fantastisk miljö att vandra i!

Mycket är så fint

Turisterna var av varierande sort. Några gick i enkla sandaler och andra i mera grova klätterkängor. Vägvisningen här är också mycket förnämlig med tidsangivelser fram till målen. På återvägen hyrde vi cyklar de sista kilometrarna och rullade bekvämt nedför vandringsleden.

Tillbaka vid hotellet gick vi till utomhusbassängen vid Szymaszkowa. Den var egentligen en besvikelse med alltför små omklädningsutrymmen och endast två duschar med kallt vatten utomhus. I bassängen och längs kanterna växte alger, skyltar varnade för halka. Men vattnet var varmt och där fanns en restaurangdel med många goda val.

Zakopane är fyllt med fina vandringsleder av olika svårighetsgrad och med väldigt väl avvägda tidsangivelser. Våra turer gav upplevelser i form av utsikt över Tatrabergen, kalkstensklippor och grottor. Luften är frisk och skogen så tät att man inte kan ta sig igenom den. Trots den dramatiska naturen finns åtskilligt som är mycket lätt att nå med olika transportmedel. Människor är vänliga och serviceinriktade och det är lätt att tillbringa sin tid på platsen.

Det är egentligen ”bara” infrastrukturen som borde förbättras. Vägar och allmänna kommunikationer behöver förändras och moderniseras, och en ny trafikplan för staden behöver tas fram. Det är en så fantastisk miljö som flera borde få möjlighet att besöka.

Peter Eklund