Regeringens desperation

Finansminister Paweł Szałamacha ber i ett brev Konstitutionsdomstolens ordförande Andrzej Rzepliński att avstå från att uttala sig offentligt fram till den 13 maj, då kreditvärderinsbyrån Moody’s kommer med en ny rapport om Polens kreditvärdighet. Rzeplińskis uttalanden försämrar Polens möjligheter att behålla sitt kreditbetyg och skadar Polens vitala intressen, menar Szałamacha.

Brevet har publicerats på tidningen Rzeczpospolitas hemsida, och Rzepliński säger att han utan framgång försökt få till stånd ett möte med finansministern.

Därmed har konflikten kring Konstitutionsdomstolen fått en ny dimension – den ekonomiska. Den polska valutan, zlotyn, har idag omedelbart förlorat i värde. Utländska investerare är fullt medvetna om riskerna med att samarbeta med ett Polen som inte följer de demokratiska reglerna. Har man förlamat en viktig institution så kan man göra samma sak med andra, till exempel centralbanken. Förlorar sådana institutioner sin självständiga ställning och blir beroende av den styrande makten kan den ekonomiska stabiliteten inte garanteras längre.

Finansministerns brev är ett slags utpressning mot Rzepliński. Att låta honom få skulden för Polens försämrade internationella ställning är inte bara ett skämt utan även ett sätt peka ut dem som försvarar demokratin i Polen som landets och folkets fiender. Vad kommer härnäst?

Brevet är också ett tecken på att PiS-regeringen börjar känna att det osar katt. Man befarar ytterligare en negativ bedömning av Polens ekonomi. Regeringens frikostiga politik (det kraftigt höjda flerbarnsbidraget eller löftet om sänkt pensionsålder) skapar problem, och PiS vet att ytterligare utgifter utan täckning i statsbudgeten kan leda till en katastrof.

Desperationen är desto större som regeringen nu tycks ha förstått hur förödande den konstitutionella konflikten är (hittills har man velat beskriva den som en betydelselös och marginell historia utan inverkan på landets ekonomi eller internationella ställning).

Samtidigt är finansministern rörande naiv om han tror att Rzeplińskis tystnad kan ändra någonting. Den konstitutionella krisen är ett faktum och såväl EU som investerarna vet om det. Brevet är bara ett sätt att peka ut syndabockar. PiS-anhängarna kommer förmodligen att köpa detta simpla trick och tro att det är Rzepliński som har skapat den för många oförklarliga konstitutionella konflikten för att skada Polen.

Denna manipulering för en positiv sak med sig: den visar på regeringens desperation och på att PiS börjar tappa greppet om situationen.

Dorota Tubielewicz Mattsson