Den polska abortlagstiftningen tillhör de strängaste i Europa. Nu kommer förslag om totalförbud – våldtäkts- och incestoffer blir tvungna att föda barn som blivit till genom våldtäkt eller incest; gravt missbildade och sjuka barn ska födas och kvinnan ska föda även om hon riskerar liv eller hälsa.

Krönika
Dorota Tubielewicz Mattsson

Därmed vill man upphäva den kompromiss som efter många om och men uppnåddes år 1993 och som under vissa omständigheter gett kvinnor möjlighet till legal abort. Än så länge är det ett medborgerligt lagförslag, men det kommer med stor sannolikhet att hamna i parlamentet. Och premiärminister Beata Szydło är positiv – förslaget ska behandlas enligt alla konstens regler, försäkrar hon. Även Jarosław Kaczyński, mäktig ordförande i regeringspartiet Lag och Rättvisa (PiS), har uttryckt en förhoppning om att alla PiS-parlamentariker röstar för totalförbud.

Totalförbudsivrarna hänvisar som vanligt till att man ska skydda de ofödda och till livets helighet. Man talar om ”de ofödda barnens Förintelse”, och ”barnamord”, man driver drastiska och stötande kampanjer mot abort och man indoktrinerar barn på religionslektionerna i skolan.

Motståndarna pekar på att det är tortyr att utsätta kvinnor för detta, och att ett förbud kommer att innebära ett uppsving för illegala abortkliniker och hälsovådliga abortmetoder.

Faktum kvarstår att det är en svår moralisk och etisk fråga som dessutom har med individens världssyn att göra. Vem i en demokrati ska avgöra vilken världssyn medborgarna ska ha? Och varför ska någon bestämma över detta?

Abortfrågan utnyttjas i den ideologiska kampen i Polen. Kyrkan vill ha totalförbud, kyrkan stödde PiS under valkampanjen och nu ska tacksamhetsskulden betalas. På kvinnors bekostnad. För här bryr sig ingen om vad aborten fysiskt, psykologiskt och rättsligt innebär för kvinnor.

Inom PiS hörs det förvånade (manliga) röster som undrar varför kvinnan egentligen inte ska föda barn som blivit till genom våldtäkt. Frågan visar på en fullständig brist på insikt om vad en våldtäkt är och vilka psykologiska konsekvenser den har. Och det visar på en fullständig brist på respekt för kvinnor.

En annan sak är att läkare nu kommer att vägra undersöka gravida av rädsla för att kvinnan senare själv framkallar missfall. För då ska en domstol avgöra om det rör sig om abort eller missfall. Domstolarna blir allt mindre självständiga i dagens Polen.

Och varför uttalar sig inte presidentfrun Agata Duda i denna fråga som berör så många kvinnor?

Tre före detta presidentfruar, Danuta Wałęsa, Jolanta Kwaśniewska och Anna Komorowska, skrev nyligen ett öppet brev och bad henne ta ställning i abortfrågan. De påminner om att den i Smolenskolyckan omkomna Maria Kaczyńska, hustrun till dåvarande presidenten Lech Kaczyński, tog avstånd från totalförbud. Men Agata Duda tiger som muren. Varför? Hon var ju mycket aktiv under presidentvalskampanjen och försäkrade flitigt att hon inte var rädd för partiledaren Jarosław Kaczyński.

Nu talar presidentkansliets chef Marek Magierowski i hennes ställe: Det ingår inte i presidentfruns plikter att ta ställning, det är presidenten som är vald, inte hon.

Varför kan hon inte säga det själv? Agata Duda är lång, slank och välklädd, men tyst. Männen talar för henne.

Man kan bara spekulera vad som pågår bakom de politiska kulisserna. Men förslaget om totalt abortförbud och presidentfruns anmärkningsvärda stumhet ger tydliga signaler om vilken kvinnosyn regeringspartiet har. Kvinnor ska hålla tyst. Kvinnor ska föda barn för att vända den demografiska krisen i Polen. Kvinnor ska avstå från rätten att fatta egna beslut, även om det gäller deras liv, hälsa och framtid. Kvinnan blir ett redskap för fortplantning, utan röst och utan självbestämmande.

För det handlar inte om att skydda de oföddas liv. Det handlar om att kontrollera och bestämma över de levandes liv.

Dorota Tubielewicz Mattsson