Gunnel Arbin i rummet där freden i Oliwa slöts för 350 år sedan mellan Sverige och Polen. foto: Privat.

Potop – syndafloden kallas som bekant svenskarnas krig i Polen på 1650-talet. Nu under mitt senaste besök i slutet av maj i Gdansk var det andra syndaflodsliknande översvämningar som var aktuella. De värsta regnen på många år i söder hade kommit Wisla att bryta igenom vallarna på flera ställen och göra tusentals människor hemlösa. Själva huvudstaden Warszawa var allvarligt hotad och frivilliga fick bland annat göra en insats för att rädda djuren i Zoo som ligger nära flodstranden i stadsdelen Praga.

TV-nyheterna var fulla av dramatiska bilder på översvämmade städer och byar och gråtande människor som förlorat allt de ägde. Tidningarna skrev artiklar om att inga lärdomar dragits av den senaste översvämningskatastrofen 1997. Fortfarande är fördämningarna bristfälliga på flera ställen.

För oss uppe i Gdansk-trakten märktes inte översvämningen så mycket mer än när vi på vägen till Frombork körde över en låg bro. Där hade Wisla brett ut sig över det flacka låglandet så att pilträden nu var omgivna av strömmande vatten.

Frombork, på tyska Frauenburg, är nu aktuell eftersom Nicolaus Kopernikus en gång var verksam där som präst och astronom. Hans verk De revolutionibus orbium coelestium (Om himlakropparnas rörelser) hamnade visserligen på katolska kyrkans index över förbjudna böcker, varifrån den lyftes bort först på 1800-talet, men nu begrovs han av polske ärkebiskopen Jozef Kowalczyk. I själva verket var det andra gången den berömde astronomen jordades, nu i egen sarkofag. Dessförinnan hade han lagts till vila under korgolvet i Fromborks gotiska tegelkatedral. Att det verkligen var Kopernikus kvarlevor det handlade om kunde fastslås genom DNA-undersökning av ett hårstrå som hamnat i en bok i Uppsala, kanske krigsbyte. En guidebroschyr om Frombork hävdade dock att det skepp som fraktade svenskarnas krigstroféer från Frombork förliste på hemvägen.

Karl X Gustavs strider i Polen avslutades först med freden i Oliwa, som slöts i maj 1660. Då var kungen själv redan borta, han hade avlidit i Göteborg den 13 februari. Förhandlingarna var långvariga men själva fördraget undertecknades i en liten sal i det nu nedlagda cistercienserklostret bredvid katedralen i Oliwa, som är berömd för sin orgel. På bordet låg ännu dokument inbundna i läderband och på väggen en latinsk inskription som prisade fredens välsignelser.

Oliwa-freden blev nu inte så långvarig. Redan efter fyra decennier tog kungens sonson Karl XII på nytt kriget till landet, som sedan gång på gång tvingats försvara sig mot angripare från både öster och väster.

Nu förestår presidentval i Polen, sedan Lech Kaczynski så tragiskt omkommit då han var på väg till en minnesceremoni vid Katyn. Som gammal reporter kunde jag naturligtvis inte låta bli att intervjua dem jag träffade om hur de skulle rösta. Och spektret var stort. En taxichaufför tänkte ge sin röst åt Jaroslaw Kaczynski eller Marek Jurek, eftersom han höll på den inhemska kulturen och var rädd för globalisering. Chauffören på utflyktsbussen tänkte inte rösta alls, eftersom han misstrodde politiker i allmänhet. En kollega på tidningen Dziennik Baltycki trodde att Bronislaw Komorowski, Medborgarplattformens kandidat, skulle vinna men först i andra omgången.

Gunnel Arbin